Marie-Louise Ekman
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
Vad kostar transporten?
Paketering och försäkring
Alla objekt som skickas från Bukowskis är fullt försäkrade och omsorgsfullt packade för att skydda ditt unika föremål.
Hur bokar jag transport?
Efter du betalat ditt föremål beställer du transport på Mina Sidor
När levereras varan?
Din order kommer att iordningställas inom 2-5 dagar efter att transporten är bokad. Du kommer att få ett meddelande per mail, telefon eller sms när ditt objekt är på väg. Observera att leveransadress vid eventuell hemtransport måste vara densamma som du angett som din fakturaadress vid betalning med Klarna.
För konditionsrapport kontakta specialist
"Minskolan Mino”
Utförd 1971. Senare signerad ML Ekman och daterad 2019 a tergo. Gouache och akvarell på duk 41 x 49,5 cm inklusive ram.
Litteratur
"Marie-Louise Ekman", 1998, omnämnd s. 61, avbildad s. 65.
Marie-Louise Ekman, ”This is not an answer: On the work of Marie-Louise Ekman”, 2013, avbildad uppslag s. 176-177.
Övrig information
"MARIE-LOUISE ÄR MIN FÖREBILD. HON SKRATTAR HÖGT OCH MÅLAR ALLDELES ALLDELES BEGRIPLIGT.”
Helene Billgren
Marie-Louise Ekmans genreöverskridande praktik och hållning är framträdande även i hennes måleri. Trots att ett uttryck inte lyckas rymma alla Ekmans visioner aktiveras många av dem i hennes bildkonst.
Till exempel är teatern med dess referenser – roller, masker, scenrum etc - en frekvent metafor i Marie-Louise Ekmans konst. Delar av teaterns uttryck sammanfattar hon i auktionens målning, ”Minskolan Mino” från 1971, där hon presenterar elva av de grundläggande minerna inom teatern. Marie-Louise Ekman formulerar det själv på dukens framsida:
”Om man kan leva så kan man också spela teater. En av dom viktigaste sakerna i teatern är minerna. Här är några av dom vanligaste att öva på.”
Det var under det sena sextiotalet som Marie-Louise Ekman debuterade på konstscenen. Debuten gjordes på det legendariska Galleri Karlsson år 1967, tillsammans med hennes dåvarande make Carl Johan De Geer. Åren därefter följde en period med åtskilliga utställningar, framförallt i Sverige, men även internationellt. Auktionens målning, ”Minskolan Mino” är utförd 1971.
”Livet som teater. Den grundläggande metaforen i Marie-Louise Ekmans konstnärskap är teatern. Teatern är på en och samma gång den mest banala och med talande bild av livet som kan tänkas.
"Minskolan Mino" är en lustig liten målning i form av ett uppslag i en bok, eller en broschyr med instruktioner för vilka ansiktsuttryck man ska använda t.ex när ”Man ser en jordbävning och alla dör”, "Ens pappa kommer emot en med en stor mask i munnen” och ”Man drömmer att man är död och så när man vaknar är man det”. Indelningen i sig talar sitt tydliga språk om vad livet innebär: ”Om man kan leva så kan man också spela teater. En av dom viktigaste sakerna i teatern är minerna."
Ur boken "Marie-Louise Ekman", Carlssons förlag, 1998, sid 61. Text av Maria Lind.
Konstnär
Marie-Louise Ekman är utan tvekan ett av den svenska samtidskonstens mest egensinniga konstnärskap. Konsekvensen i hennes uttryck är påfallande med ett särpräglat språk som omisskännligen är hennes eget.
Ekmans konstnärskap är tidlöst och ständigt aktuellt. Hon är en tongivande och stilbildande konstnär som gärna skildrar vardagliga miljöer, men drar sig inte för att blanda in det absurda och surrealistiska i bilden. Hon rör sig obehindrat över gränserna och hon använder gärna konsthistoriska referenser och blandar med populärkulturella inslag. Ekmans konstnärskap har i mycket präglats av hennes anarkistiska och klarsynta angrepp på normalitet som ständigt har manifesterats i en spännvidd som låtit henne ingå i kretsen kring den inflytelserika undergroundtidningen "Puss" och med separatutställningar på Galerie Aronowitsch.
När man tittar närmare på hennes mångskiftande konstnärskap visar det sig att hon är en återanvändare. Det finns knappt ett motiv som inte dyker upp i mer än ett sammanhang, inte en figur som man inte stiftar bekantskap med mer än en gång. Först möter man dem i objekt eller målningar, senare i filmer, TV-serier och radioprogram. Även om medierna växlar har tematiken och tonen i flera decennier återkommit i hennes konst och tack vare detta känns Marie-Louise Ekmans konst alltid förvånansvärt ung.