Arkitekten Torbjörn Ahlström var funktionalist och pratade ofta om kunskapen och förståelsen av materialen och verktygen. Han sökte enkelheten och det fundamentala, och förebilderna var arkitekterna Sigurd Lewerentz och Le Corbusier. Möblerna i denna temaauktion visar på Ahlströms känsla för materialets och verktygens skönhet.

Minnesord av Mats Theselius
Jag träffade Torbjörn första gången 1979 när jag började konstfack på avdelningen för möbler och inrednings-arkitektur. Läs mer

Minnesord av Mats Theselius
Jag träffade Torbjörn första gången 1979 när jag började konstfack på avdelningen för möbler och inrednings-arkitektur. Jag tyckte att han var en väldigt bra lärare. Han var passionerad och ställde krav vilket inte alla gjorde. Han visade på den arkitektur han älskade och husgudarna Sigurd Lewerentz och Le Corbusier men det handlade inte bara om arkitektur, snarare hela det fysiska bygget i stort.

Torbjörn var funktionalist och sökte enkelheten och det fundamentala i arbetsuppgiften. Han pratade ofta om kunskapen och förståelsen av materialen och verktygen. Därigenom förmedlade han en insikt om att ens kunskap om materialen och deras bearbetningsmetoder är synonym med ens möjligheter att uttrycka sig genom dem.

Det finns många historier om Torbjörn som visar hur dedikerad och sann han var mot det som han såg som viktigt, men det här är en av mina favoriter.

Dagen efter sista skoldagen första året på Konstfack fick jag ett uppdrag att måla något i en tobaksaffär i Vasastan. Jobbet skulle egentligen ha gått till någon på måleriavdelningen men alla hade redan rest iväg på sommarlov.

Slumpens skörd, Jag råkade var i skolmatsalen och träffade där huvudläraren för måleri som gick runt och letade efter någon som ville ta sig an jobbet.

När jag kom ut på skolgården där de andra i klassen satt och åt lunch frågade jag om någon var intresserad av ett sommarjobb.

Torbjörn som också råkade var där nappade direkt.

Vi besökte tobaksaffären. Den hade dubbel takhöjd och den nye ägaren förväntade sig något i stil med någon glad gubbe med en cigarr i munnen på den stora väggytan. Och det var väl ungefär vad jag också föreställde mig. För Torbjörn var det där struntprat för här behövdes allt rivas upp med rötterna och börjas om från början vilket också skedde. I början besökte ägaren oss nästan dagligen i tron att vi skulle vara klara ganska snart. Men när han förvånad fick reda på att den ursprungliga inredningen var slängd, och helt chockad fick höra att kostnaden för alltsammans nog skulle ligga långt över det dubbla han tänkt sig plus att ombyggnaden skulle ta nästan hela sommaren i anspråk skyndade han dit för att hämta allt som gick att rädda. Till exempel glassen i frysen innan den hade ätits upp.

Torbjörn tog med andra ord över jobbet totalt. Själv försökte jag mest hänga på så gott jag kunde. Allting ifrån arbetsprocessen, planeringen, ritandet och allt vi byggde- för vi gjorde ju hela jobbet själva- var ju helt nytt för mig. Men det var kul. Vi hade mycket gemensamt inte minst intresset för musik och jag lärde mig massor. Hela den sommaren satt vi kvällar och nätter hemma hos Torbjörn och åt middag, drack rödvin, rullade cigaretter, skissade och lyssnade på jazz. Jag lärde känna Torbjörn och i och med detta träffade jag också Torbjörns yngsta dotter Jenny som jag senare bildade familj med. På det sättet flätades våra liv samman och blev till en livslång vänskap.

Alla är vi barn av sin tid. Torbjörn var klädd i den tidens typiska attribut för en kulturarbetare: basker, skor från arbetarboden, manchesterbyxor och kraglös skjorta. Stoppa kärnkraften märket satt kvar på jack-kragen. Torbjörn var frispråkig och klassmedveten, hade växt upp i Vasastan och där bodde han än. Han hade två stora passioner, musik och arkitektur. Han spelade trumpet, hade vänstersympatier och var med i orkestern Röda Stjärnan men var framförallt jazzdiggare och hade en stor skivsamling. Torbjörn hade förmågan att verkligen snöa in på olika saker. Han var hifi nörd och hade ett vidsträckt kontaktnät i olika länder genom brevväxling och byggde egna högtalarsystem. Mest var det Duke Ellington som gällde men egentligen all jazz innan den blev elektrifierad. Senare i livet lyssnade han även mycket på klassisk musik.

Torbjörn var radikal och detta avspeglas tydligt i de möbler som han utvecklade och själv byggde, parallellt med sitt lärarjobb på konstfack.

Mats Theselius Malmö maj 2022.