Important Winter Sale: Carl Larsson ”Kersti 19 år”

Carl Larsson

”Kersti 19 år”

Bakgrund 1914-15

Ulwa Neergaard ger följande beskrivning i sin bok om Carl Larsson: ”Den 1 mars 1914 hade Carl Larsson avsagt sig uppdraget att bemåla Nationalmusei trapphalls sista tomma väggyta. I stället bestämde hans sig för att måla Midvinterblot på egen risk och i maj samma år spände han upp den nästan 14 meter långa duken kring väggarna i sin ateljé i Sundborn. Från och med nu ägnar hans sig helt åt Midvinterblot.” Arbetet tar all hans tid och kräver sina resurser. Modeller, duk och färg är kostsamma och dessutom gör han resor för detaljstudier. En stadig inkomstkälla var dock beställningarna från Fritzes Kungliga Bokhandel vars kunder efterfrågade akvareller och modellstudier. I juni 1915 ställs Midvinterblot ut för första gången på Nationalmuseum. Kritiken var oerhört nedgörande och mottagandet av Midvinterblot har beskrivits som en personlig tragedi för Carl Larsson. Motivet med en naken kung som offrar sig för folkets väl vid Uppsala tempel, ansågs olämpligt och Nationalmuseum var inte en passande plats.

”Midvinterblotets öde knäckte mig! Med dov vrede erkänner jag detta. Och dock var det nog det bästa där skedde, ty nu säger mig min intuition – igen! – att denna målning med alla sina svagheter, skall en gång, sedan jag är borta, hedras med en vida bättre plats.”

Året 1915

Det är mot denna bakgrund vi kan se och tolka auktionens målning ”Kersti 19 år”. Verket är utfört 1915 då Carl Larsson var mitt uppe i arbetet med sitt livsverk ”Midvinterblot”. Studier till målningen omger honom i ateljén och svårmodet och det ekonomiska oket tynger honom. Porträttet av yngsta dottern Kersti, som då var 19 år, är utfört i den s.k. Verkstaden på Lilla Hyttnäs. Rummet i fråga tjänade ursprungligen som ateljé innan den nya större (Sveriges största på sin tid) ateljén invigdes på nyårsafton 1899. I samband med detta flyttade Karin Larsson in med sina vävstolar i det gamla utrymmet som därefter kom att kallas Verkstaden. Rummet, vilket även fungerade som sällskapsrum för hela familjen, domineras än i dag av gul pärlspontpanel och gröna snickerier. Inredningen är både egensinnig och praktisk. I ett av hörnen är en rödmålad väggfast soffa med en stolpe innehållande ett färgskåp placerad. Ovan soffan hänger glasmålningen ”Ett lustvandrande par i ett historiskt landskap” föreställande Karin och Carl Larsson (se bild från Carl Larssongården).

I den aktuella målningen avbildas Kersti, sittandes stilla i profil, på en av de blåmålade 1700-talsstolarna. Stolen har placerats i hörnet mot den rödmålade soffan och vi kan ana kanten av glasmålningen till vänster om den praktfulla blomsterbuketten. Kersti är uppklädd i en klänning som Karin har sytt. Hennes vackra frisyr med flätor bildar ett mönster som samspelar med bukettens snirkliga former och vittnar om Carl Larsson unika talang att tala linjernas språk. Tavlan som hänger ovanför Kerstis huvud är en karikatyr och skapar med sin svärta och skarpa ram en kontrastverkan mot Kerstis mjuka och böljande form och klänningens skira tyg. I övrigt har den annars så typiska hårdare svarta kontureringen dämpats och kontrasten skapas i stället av den brännande ockra som utgör fonden som ramar in Kersti i hennes kontemplativa position. Detta skapar eh känsla av målerisk värme i kontrast till många av Larssons mer stiliserande verk. I denna närmast prerafaelitiska komposition finns inte heller någon överdriven sentimentalitet som Larsson ibland kom att kritiseras för. De starka färgerna och djärva formatet bidrar till att ”Kersti 19 år” växer fram som en av Larsson mest moderna verk. Carl Larsson kände sig inte nödgad att omforma sitt formspråk i takt med den nya tidens konst-smak och han var sin konstnärliga vision trogen livet ut. Som en till synes omedveten handling blir denna kärleksförklaring till dottern ett tidlöst verk som hör hemma på såväl Lilla Hyttnäs historiemättade väggar som i det moderna galleriets salar.

Kersti

Fyra år efter målningens färdigställande gick en av våra största konstnärers liv till ända då Carl Larsson dog 66 år gammal. Samma år träffar Kersti sin blivande man Axel Frieberg som är löjtnant vid Dalregementet. De gifte sig i ateljén på Lilla Hyttnäs 1921. Redan som förlovade beslöt sig Kersti och Axel att göra Spadarvet till sitt hem och de flyttade omgående in efter bröllopet. I samband med att det unga paret flyttade in, följde målningen ”Kersti 19 år” med och fick pryda det gula rummet vid matsalen. Efter Karins död 1928 beslutade barnen Larsson att bevara hemmet i Sundborn som det varit under föräldrarnas levnad och låta allmänheten ta del av föräldrarnas historia. Carl och Karin Larsson ättlingars insatser för förvaltandet av detta arv har lett till att konstnärens gärning har bevarats för kommande generationer.

Carl Larsson som oljemålare

Man talar ofta om Carl Larssons verk i akvarell men många av hans mest betydande verk är i olja. På försommaren 1910 bestämde sig konstnären för att måla en storskalig familjetavla i olja med friluftsmotiv. Målningen ”Frukost i det gröna” som nu finns på Norrköpings konstmuseum färdigställdes 1913. Carl Larsson målade även en rad delmotiv i olja och akvarell av "Frukost i det gröna". Bukowskis sålde 2007 delmotivet "Lisbeth vid björkstammen", en stor oljemålning med den vackra dottern Lisbeth i halvfigur. På Göteborgs Konstmuseum finns ”Framför spegeln”, självporträttet av konstnären i röd rock, ett betydande verk i olja i stort format com kompositionsmässigt har vissa likheter med auktionens målning "Kersti 19 år". Med uppdraget att utföra målningarna till Nationalmuseum trapphall i Stockholm gick en gammal dröm om att arbeta monumentalt i uppfyllelelse. Fullskaleversionen av ”Gustav Vasa intåg”, andra skissen och den slutliga versionen i övre trapphallen på Nationalmuseum i Stockholm är alla utförda i olja på duk. Carl Larsson kom även att få upprättelse då tiden slutligen gav honom rätt i fallet med ”Midvinterblot”. Målningen, olja på duk, 6,40 x 13,6 meter återfördes till Nationalmuseum inför Carl Larsson-utställningen 1992, och genom hjälp av generösa privata donatorer köptes verket tillbaka av museet från den japanske ägaren 1997. Nu hänger målningen slutligen på den plats där den var avsedd att vara, Midvinterblot är äntligen ”hemma”.