“För mig är konst ett språk. Ett sätt att kommunicera utan ord.”

Maria Miesenberger slog igenom på 1990-talet med sin omfångsrika fotografiska serie "Sverige/Schweden", med svärtade och omarbetade bilder från familjens fotoalbum. Dessa bilder har senare visats runtom i världen och Miesenberger är en av de konstnärer som starkt och självklart arbetat med det personliga och privata och klarat balansgången till att omvandla detta till en gemensam resonansbotten för var och en av oss – för våra egna minnen av bilder, dofter, händelser och ljud från barndomens gränslösa rike.
Miesenbergers bildvärld existerar på många olika plan. Den spänner över motsatsförhållanden såsom nutid och dåtid, mörker och ljus, jaget och kollektivet, glädje och sorg. Konstnären är inte intresserad av att berätta sin egen historia, istället kastar hon tillbaka frågan till betraktaren; vilken är din historia, vilken är din berättelse, din upplevelse? Hennes konst genomsyras av en stark ådra av nyfikenhet parat med en stor portion ödmjukhet. Med jaget och individen som utgångspunkt kan hon ställa högst relevanta och ständigt aktuella frågor om vad det faktiskt innebär att vara människa.

Joanna Persman skrev i en recension i Svenska Dagbladet tidigare i år: ”Att blottlägga genom att mörklägga är Miesenbergers framgångsrika metod.” Och avsaknaden av något eller någon blir aldrig så påtaglig som när den hamnar i fokus och bärs fram. Precis som i Miesenbergers fotografiska bilder så har hon i skulpturen ”Half an Angel” suddat ut alla personliga drag och attribut. Något av barnen i konstnärens fotografier verkar ha klivit ut och tagit tredimensionell form. Likt fotografiernas dansande, suddiga yta, så har aluminiumskulpturens profil mjukats upp av ett fingeravtrycksliknande mönster som virvlar runt hela den lilla barnakroppen. Likt barnets intuitiva nyfikenhet sträcker sig den lilla kroppen uppåt och framåt, mot världen och mot nya erfarenheter - mot livet!

Angående det monumentala exemplaret av skulpturen som står på Telenors huvudkontor i Fornebu utanför Oslo, skriver Estelle af Malmborg: ”... Half an Angel (2002), en 7,6 meter hög aluminiumflicka som omedveten om omvärlden lojt sträcker på sig med ena armen bakom huvudet, likt en änglavinge. Som i många av sina aluminiumverk har Maria Miesenberger här bearbetat ytan och skapat ett organiskt vindlingsmönster. Den mjuka effekten lockar ögat och bryter en hårdare, traditionstyngd skulpturgenre.”