1917 hade Gideon Börje tagit några försiktiga steg som konstnär då han tillsammans med Eric Hallström drog iväg till stadens utkanter med en bit limmad lakansväv eller en kasserad ritbräda. Han närde en vag förhoppning om att finna en stadigare borglig inkomst, men 1919 bestämde hans sig; han måste måla. Två år senare fick han kontrakt med den berömde konsthandlaren Gösta Olsson som möjliggjorde en resa till Norditalien. Intrycken av landskapet och det primitiva måleriet i Siena drabbade honom och väl hemma igen kom han att utveckla en stillsam naivism som Bror Hjorth kallade "smårealism". Gideon Börjes vyer från Stockholms omgivningar och förorter är ofta poetiskt återgivna med ett vackert och varsamt skimmer, som i "Stationen Huddinge".