Porträtt är ett av de få kända porträtten från första hälften av 1600-talet föreställande en svensk målat utomlands. Kvalitetsmässigt är det i paritet med Joris Hoefnagels porträtt av Gustav II Adolf från 1624 och är således ett av de mest betydelsefulla porträtt av en svensk målat under första hälften av 1600-talet. Först under drottning Kristinas regeringstid, då konstnärer som Sebastian Bourdon och David Beck inkallades till hovet, finner vi kvalitetsmässigt lika högstående porträtt. Porträttet målades sannolikt i samband med Karl Gustafsson Banérs vistelse i Holland 1618-21 eller 1625.

Karl Gustafsson Banér var son till Gustaf Axelsson Banér (1547-1600) och Christina Svantesdotter Sture (1559-1619). Han föddes i fängelset på Segersjö, där hans föräldrar hölls inspärrade efter att fadern hade tagit kung Sigismund av Polens parti mot hertig Karl. Fadern utlämnades efter fredsförhandlingarna 1598, fängslades och halshöggs tillsammans med fyra andra rådsherrar vid Linköpings blodbad år 1600. Karl Gustafsson Banér studerade 1615-1617 på Uppsala universitet, varefter han studerade utomlands först tre år i Leiden i Holland dit han reste tillsammans med sin lärare, Jhannes Laurentii Statenus, sedemera biskop i Växjö, därefter i ett år i Oxford och två år i Paris. 1624 var han åter i Sverige och utnämdes till kammarherre, 1625 till överkammarherre. De följande årens användes han i olika diplomatiska uppdrag. Då Gustav II Adolf efter misslyckandes av underhandlingarna om Sveriges deltagande i tyska kriget i juni 1625 sände Gabriel Gustafsson Oxenstierna till Tyskland, England och Holland, fick Banér följa med och erhöll under resan det hedrande uppdraget att ensam forsätta till Frankrike i enahanda syfte. 1626 utnämdes han till guvernör i Marienburg och 1629 till statssekreterare. Samma år sändes han som legat till Danmark och hansastäderna. Han gifte sig samma år på Stockholms slott med sin kusins dotter friherrinnan Christina Sigrid Bielke, drottning Maria Eleonoras kammarjungfru. 1630 sändes han som legat till Bogislaw af Pommern och medverkade i avslutandet av traktaten i Bärwalde 1631. Samma år utsågs han till viceguvernör i Preussen. Under Gustav II Adolfs fälttåg i Tyskland hade han huvudansvaret för arméns proviantering. Han avled 1632 i Elbing, samma år som Gustav II Adolf föll i slaget vid Lützen. Banér stod Gustav II Adolf mycket nära och deras relation kan närmast betraktas som ett far-son förhållande.