Överläkare Gylfe Vallentin, Göteborg

"Konst i svenska hem", vol. II, band 2, 1943, upptagen samt avbildad sid 507, under samlingen 862. Disponent Christian Faerber.

Isaac Grünewald verksam som bildkonstnär och keramiker samt professor vid Konstakademien i Stockholm under åren 1932-42. Grünewald hade en ledande ställning i den svenska moderniströrelsen under 1910-talet och blev dess företrädare i Sveriges samtida konstdebatt. Han var elev vid Konstnärsförbundets skola och vid Henri Matisses öppna akademi i Paris. 1909 debuterade han vid ”De ungas” samlingsutställning med konstnärer som Ture Ander och Arvid Nilsson. Grünewald betraktade sig själv som expressionist då hans fokus låg på konstverkets uttryck. Paul Cézanne var en konstnär som inspirerade honom likaså hans fru och kollega Sigrid Hjertén. Han skildrade det sjudande storstadslivet i överraskande vinklar, ofta i fågelperspektiv, virtuost behandlade i regnbågens klara färger. Hans målningar är tagna ur verkligheten, men inte fångade framför motivet utan ur minnet. Han målade staden och dess virvlande liv, utsikter, parker och interiörer. Med diagonaler och avskärningar byggde han sina kompositioner och underströk växelspelet mellan de varma och de kalla färgerna. Under tiotalet är han påtagligt påverkad av Matisse. Under tjugotalet förändrades hans stil sedan han återvänt till Paris. Landskapen målades direkt inför motivet, så även en rad av färgstarka blomsterstilleben och nakna modeller. Senare närmade han sig verkligheten än mer, men övergav aldrig helt minnesmåleriet.