Nature morte, kan det bli mer klassiskt? Stillebenet kommer in i konsten ungefär samtidigt som den blir mer profan, alltså bortkopplat från den kyrkliga ikonografin. Holländarna drev under 1600-talet genren till fulländning och än i dag kan mästarkonstnärernas dukade bord få det att vattnas i munnen. Men bara för att målningen blev en kapitalvara, något vackert att äga, betyder inte det att innehållet var ytligt. Tvärtom. Stilleben handlar om allvarliga saker. Livets korthet. Ylva Ogland hör till den yngsta generationens konstnärer som figurerar i auktionssammanhang och hennes konstnärskap har en stor skara beundrare som dras till hennes frejdiga svingande mellan performanceinstallationer och klassiskt och mellan ett närmast pietetsfullt och gammalmästerligt förhållningssätt till kanon i ena stunden och en totalt oförskräckt blottning av sitt innersta, vad gäller hennes kropp och vad den antas ha kunnat utsatts för.

Serien Xenia som Ylva Ogland arbetat med under lång tid, är ett tema med variationer med stilleben som bygger på ett drogrelaterat motiv: Ett brinnande ljus, vallmoblommor i olika stadier, frökapslar med opiumsav, en morakniv. Sakligt och osentimentalt tar hon sig an ett ämne som hon kommit i kontakt med under sin uppväxt med ett tillägg, konstnärens egna visdomständer. Som en röd tråd genom Oglands konstnärskap går berättelsen om den olösliga och livsfarliga relationen mellan föräldrar och barn.