¨Det bildproblem med vilket jag kämpar i mitt måleri är att göra en analyserad syntes av form och färg. För att kvarhålla ögats intresse arbetar jag med rörelse, spänning och formupprepning genom en optisk process. I fråga om färger använder jag olika klangsystem och alltid ett konskvent färgförhållande. Genom att formerna ligger på olika plats i djupdimensionen bildas en rörelse mellan yta och djup. Sedan ser man också
tornet spegelvänt och på så sätt får jag fram en multifunktionell och multidimensionell verkan. Det är på så sätt den tredimensionella brytningen uppstår - ungefär som i en prisma - och som jag kallar dioptrisk¨.
Bertil Öhlund 1957

(ur artikel i Kvällsposten, den 19.1.1957 ¨Det lyckliga geniet - svensk målare i Paris¨med anledning av den första separatutställningen hos Galerie Creuze)