Hösten 1928 flyttade Vera Nilsson till Högbergsgatan 12 på Söder tillsammans med sin lilla dotter Ginga. Huset var omodernt och ett av rummen hyrde hon ut till en dekorationsmålare för att dryga ut kassan. Det var dock Veras första egna bostad, hon var 40 år och hade fört en kringresande tillvaro sedan 1910 och under de sista åren även med ett litet barn. Utsikten från lägenheten var magnifik åt två håll, åt söder mot Katarina kyrkogård och mot norr mot Söder och Gamla stan. Från den dagen blev Vera en hängiven Söderbo och kom att verka i samma kvarter i ytterligare 50 år. Utsikten från målarrummet vette in mot den centrala staden och den utnyttjade hon ofta, som t ex i "Utsikt från ateljén, Söder". Från ateljéfönstret sveper vyn över takåsarna, bort mot välkända Stockholmsbyggnader.