1963 besökte Jan Manker Öyvind Fahlström och Barbro Östlin som bodde i Robert Rauschenbergs ateljé i New York. 1964 hade Manker sin första separatutställning på Galleri Observatorium i Stockholm, där han visade en serie bilder utförda i olja, lack, tusch, samt trasiga nylonstrumpor som spändes på bilderna.

De kanske mest iögonfallande var ”The human factory”, ”Decartesius”, ”Guds ansikte” och ”Kinesiska asken”. Manker hade hittat ett eget bildspråk som underfundigt förmedlade kritik mot stormakterna och globaliseringens negativa sidor.

Manker fortsatte under några år med liknande bilder, men vid slutet av sextiotalet slutade han att blanda olika tekniker. I Målningen ”Hästen från Troja” från 1975 är den mest centrala gestalten den bläckfisk vars huvud består av en tysk militärbunker från andra världskriget. I målningens nedre högra del har Manker målat dit hästen från Troja. Denna är dock porträtterad som enhörning, och på motsvarande sida ses en Uranoscopus scaber - en bottenlevande fisk som fångar sin föda genom att gömma sig i sanden för att sedan attackera när bytet passerar precis ovanför dess mun. Dessa fyra element blir i Mankers målning symboler för infiltrering och dubbelspel. Även om det visuella utförandet i Mankers bilder från det tidiga sextiotalet fram till idag har förändrats, så är de budskap vilka står som en centralpunkt i hans konstnärskap en tydlig röd tråd genom Mankers över femtio år av bildskapande.