Ägarinitialerna undertill på saltkaren har sannolikt anbragts över stads- och årsstämpel. De viktigare ansvarsstämplarna som anger silverhalt och ansvarig mästare var tillräckliga.

Saltet från havet skulle ligga i öppna musselskal som hänger runt kanten på de stora bordssurtouterna från rokokotid där kryddruskor och flaskor för olja och vinäger hade sin plats. .
Francois Thomas Germain, Paris främste guldsmed, gjorde ett fristående saltkar av guld i form av en naturalistiska pilgrimsmussla uppburen av delfiner för den portugisiske kungen 1765.

Att det har funnits musselformade fritt stående svenska saltkar har till nu varit okänt. Att saltkaren dessutom är fyra till antalet och undertill försedda med ägarinitialer från sin tillkomsttid är smått sensationellt.

I den stora servis som Portugals kung lät beställa hos Francois Thomas Germain ingick ochså ett antal kaffe- och chokladkannor utförda 1759-1760. Alla har de ett bladornament med bär vid pip och handtagsfäste. I en förteckning över Germains verkstad benämns gjutformarna till dessa ornament " feuilles de café". Liknande ornament återfinns på de fyra saltkarens handtagsfästen. Pehr Zethelius, den främste av alla svenska silversmeder, samt flera av de andra stockholmssmederna använder samtidigt detta blad-och bärornament på flera av rokokoperiodens vackraste gräddsnäckor. Att man i Sverige haft blickarna riktade mot Paris, där Europas främsta silversmeder var verksamma är en av förklaringarna till det oöverträffat vackra silver som utfördes här på 1760-talet.

Petter Lund, son till guldsmeden Petter Ersson Lund, utbildade sin systerson Pehr Zethelius 1756-1760. Hans egen verksamhet upphörde pga sjukdom 1764. Lund var en relativt förmögen man som ägde ett trevånings stenhus vid Drottninggatan där verkstaden var inhyst i bottenvåningen. Pehr Zethelius övertog morbroderns verkstad.