Johan Fredric Wejssenburg (1764-1842) blev gesäll i sin födelsestad Göteborg 1781. Efter att ha flyttat till Stockholm, senast 1792, blev han mästare i huvudstaden 19 april 1795 med auktionens sekretär. Hans ritning daterad 22 nov. 1794 visar mästerstycket och ett spelbord.

Torsten Sylvén skriver i Mästarnas möbler, sid 364, "Johan Fredric Wejssenburg utförde möbler med fin stilkänsla och med högt utvecklat yrkeskunnande, något som präglar stockholmssnickrarna under den tid Wejssenburg var verksam."

Wejssenburgs mästerstycke är ett raffinerat exempel på nyklassicismens möbelkonst i dess senare skede på 1790-talet, som präglas av arkitektonisk tyngd och stränghet. Den gustavianska tidens förkärlek för figurativa inläggningar i olika träslag har här gett vika för en arkitektoniskt uppbyggd möbel med bärande och vilande element i form av kolonner, pilastrar och horisontella plan som betonas med hjälp av tandlist, pärlstavar och liggande meanderbård av förgylld mässing. De förgyllda detaljernas dekorativa verkan mot den mörka mahognyn kom även att uppskattas under empiren i början av 1800-talet. Det är slående hur väl snickarna i Sverige höll sig informerade om möbelkonstens utveckling på kontinenten. Wejssenburgs mästerstycke har många likheter i stil och utförande med möbler av bl.a. David Roentgen, som gjorde även kraftfulla arkitektoniska möbler med många praktiska funktioner.
Det är intressant att fundera över vilka stilimpulser som Wejssenburg fick under sina gesällår i Göteborg. Göteborg hade rika kontakter med utlandet i och med dess stora sjöfart och hade en egen möbeltillverkning och möbelhandel som till viss del skilde sig från huvudstaden. Wejssenburgs mästerstycke har med sin stränga form, räfflade kolonner och ben likheter med Lars Sättergrens gustavianska mästerstycke från Göteborg 1781.