Ragnar Sandberg

I målningen ”Dykdalber” (Lilla Bommen) leker Sandberg fram sin färgsprakande vision av en ”alldaglig företeelse på kajen” – så underhållande och icke-anekdotisk som bara han kan vara. Sandberg har gjort många fina skildringar av vardagen vid Lilla Bommen och han lockades av livligheten vid denna plats i staden. Lilla bommen var en tullstation som reglerade trafiken till och från Göta Älv och var ett viktigt trafiknav. Härifrån utgick kanalbåtarna till Göta Älv och Göta Kanal och därtill var Lilla Bommen porten in till Östra Hamnkanalen (Stora Bommen låg längre ut och reglerade trafiken i den stora hamnkanalen). Som den poetiska målare Sandberg var hade han förmågan att se allt det alldagliga som vardagen bjuder i ett nästan sagolikt skimmer. I ett tufft och för många hårt 1930-tal andas Sandbergs dukar hoppfullhet och glädje i de små detaljerna. ”Dykdalber” är målad 1936 och kan utan tvekan räknas in till den period som anses vara konstnärens avgjort bästa. Även om Sandberg själv inte var av den uppfattningen, han ville alltid utforska vidare och inte fastna i ett manér - så är det nog ändock så som den gängse uppfattningen är bland samlare och beundrare av s k göteborgskolorism.

”Dykdalber” lär vara ett ord av holländskt ursprung och termen anspelar troligen på en hårdför spansk guvernörs regim under det sena 1500-talet – Duc d’Alba. Som en liten motståndsrörelse i det tysta skall man då benämnt tilläggspålarna i hamnarna ”dukdalbe” dvs en som är så stryktålig att den tål sammanstötning med vilket fartyg som helst. En annan mening är att sjömännen ropade ”dukdalbe” när de slängde trossar kring pålarna – dvs symboliskt ”ströp” hertigen! Oavsett vilket som är det sanna i den frågan så utgör dykdalberna det centrala i Sandbergs målning. De, tillsammans med bryggan och ångbåten är de stabila formerna kring vilket passagerarna kretsar, stillhet och rörelse står mot varandra och skapar en fin dynamik. Passagerarna utgör de mest underhållande detaljerna, de helsvarta gubbarna som lite lössläppt syns luta sig mot varandra på bänken, de som väntar på bänken och de färgstarka damerna som kommer promenerande mot betraktaren utgör ett härligt koloristiskt myller. Typiskt är de många parallella skeendena och det är lätt att låta blicken vandra från det ena intrycket till det andra – Sandberg är en mästare på att göra målade ”snap-shots”. Sandberg utgår så gott som alltid från färgerna gult, rött och blått och bygger ut dem i flerstämmiga valörer, notera särskilt hur de gröna och röda färgerna accentueras i olika nyanser.

Målningen är ett fint exempel på Sandbergs ”hastiga blick-måleri”, när det är som bäst, där det ögat såg var det väsentliga – intrycket, illusionen var det bärande elementet. Den är också ett stycke göteborgshistoria, under 1930-talet började man fylla igen Östra hamnkanalen och stadsbilden kring Lilla Bommen förändrades. Kanaltrafiken flyttades och en annan typ av hamn växte fram. Icke desto mindre kom Lilla Bommen att i hela Sandbergs produktion utgöra en central plats och hit återvände han ständigt för att söka inspiration och utmaning i sitt måleri. ”Dykdalber” kan dock inte sägas vara ännu en målning i raden av Lilla Bommen-skildringar, utan snarare en av de bästa målningarna från denna svit!