Under 1980-talet börjar Ola Billgren arbeta med vad som kan kallas för Collagemetoden. Så här beskriver Hans Johansson dessa målningar i "Svensk nutidskonst 3; Ola Billgren" från 1993.
"Collagemetoden, adderandet av skilda element i en bild, kan göras mer eller mindre påtaglig genom tekniken. Att en målning är utförd i ett och samma material, t.ex. oljefärg, som i sin tur kan ge illusion av nästan vilka stoffliga kvalitéer som helst, skapar homogenitet. En målning förenhetligas genom sitt material. I collagen, som Billgren ofta garnerar med diverse påmålningar, upphäver dock inte färgen diskontinuiteten och det additiva draget i bilderna - tvärtom. Det anaturalistiska glappet mellan färg och bild framhäver själva tekniken snarare än döljer den. Det fragmentariska blir nu en egen kvalité i bilderna och inte som tidigare bara en metonymi där vissa aspekter av ett föremål eller en person fick stå för helheten. När de totala förklaringarnas tid är förbi återstår bara fragmenten eftersom de förnuftsbundna orsakskedjorna som höll ihop de övergripande helheterna rostat sönder. Fragmentet är då ett objekt som inte har någon plats i en av förnuftet uttänkt orsak-verkankedja. Det är oskuldsfullt och öppet för betydelser så länge det saknar grupptillhörighet, så länge det har kvar sin individualitet som enskilt föremål, det är förtrollande genom sina möjligheter i fantasin innan tankens taxonomi låser in det i en fålla av likadana. I många av Billgrens senare målningar finns denna fragmentets öppenhet som gör dem till 'Drömmedel' om jag får utnyttja titeln på ett verk för att säga någonting också om andra verk."