Ragnar Sandberg växte upp i Stenungsund i Bohuslän. Han valde länge mellan att bli författare eller målare men sökte till slut in till Valands, där han studerade för Tor Bjurström under åren 1920-25. Sedan ägnade han sig åt att skriva i några år. 1929 började han åter måla, stimulerad av Ivan Ivarson, och fick tio år senare sitt genombrott som konstnär med separatutställningar på bland annat Svensk-Franska Konstgalleriet i Stockholm. Han fortsatte dock att skriva och anses vara den skarpsinnigaste teoretikern bland Göteborgskoloristerna. 1947 utnämndes Sandberg till professor vid Konsthögskolan och flyttade till Stockholm.

Kännetecknande för Sandbergs måleri är ljusa, lyriska pastellfärger i huvudmotivet, ofta ställda i kontrast till en stringent, dramatisk svärta i detaljerna. Han bygger sina bilder som pussel, där olika delar liksom överlappar varandra, och skapar gärna mönster av ljus och mörker. Den gemensamma nämnaren är, liksom för flera av Göteborgskoloristerna, en upplösning av formen och en expressiv färgbehandling.

Målningen Höns saknar helt den speciella svärta som utmärker mycket av det som Sandberg skapade. Men så är den också utförd i början av 1940-talet, en period då Sandbergs palett åter ljusnar. Nu lämnar konstnären tillfälligt stadsmotiven från Göteborg, de murriga caféinteriörerna och folklivet i hamnkvarteren kring Lilla Bommen och vänder istället blicken mot landsbygden. Somrarna tillbringas i och kring Hanhals vid Kungsbackafjorden och konstnären går nu gärna nära inpå sina motiv, som ofta utgörs av frukter på kvist eller, som här, några pickande höns. Men vi ska inte låta lura oss av det skenbart enkla i motivet. Ragnar Sandberg var en djupsinnig konstnär och han arbetade mycket metodiskt med sina bildkompositioner, ibland med nästan matematisk noggrannhet. Hur många höns finns där egentligen i bilden? När vi betraktar målningen litet närmare ser vi att såväl perspektiv som färgval är ytterst genomtänkta och bildplanen skär varandra på ett komplicerat och spännande sätt. Icke desto mindre känns det aktuella konstverket befriande lättsamt. Motivet är tilltalande och lätt humoristiskt, målat med tunt pålagd färg i lätta, friska kulörer. Det är en målning att bli glad av, hur allvarlig konstnären än må ha varit.