Ända sedan Lena Cronqvist debuterade i mitten av 1960-talet har hon ansetts som en av landets stora konstnärer med ett egensinnigt bildspråk. Samma teman har återkommit gång på gång och ofta har vi mött mycket personliga målningar. Vi har vant oss vid att se de små flickorna bland vuxendockor, gorillor, hundar m.m. Men under de senare åren har något hänt med Lena Cronqvists motivkrets. Det har blivit mer avskalat och mer okonstlat än tidigare. En vändning som till stor del började kring 2003 då hennes make Göran Tunström avled. De små flickorna blev då en vuxen, mogen kvinna. En Lena Cronqvist av idag. Hon möter oss rättfram och med endast ett fåtal attribut. I målningen "Självporträtt, sax" möter vi en av de bekanta vuxendockorna som blir av med något runt halsen. Är det en slips? Ett rep? Det som sitter åt klipps bort och kanske talar det om att det är lättare att andas. Målningarna som visades på Lena Cronqvist utställning på Galleri Lars Bohman 2006, där också detta självporträtt fanns med, visade en Lena Cronqvist i 2000-tals förpackning men med samma intensiva färger och egensinniga bildspråk som förut. Ett bevis på att tiden har gått sedan debuten på 60-talet men att drivkraften och skapandet finns kvar. Eller som Lena Cronqvist själv uttryckte det i en artikel i SvD i samband med utställningen;"- Jag måste måla för att leva. Så enkelt, eller svårt är det."