Stockholm var en stad som såg rätt annorlunda ut under 1910-talet, antalet invånare var ca 400.000 och de flesta transporter på land sköttes av hästar. De blå spårvagnarna trafikerade staden och en och annan bil kom farande i ungefär samma hastighet som en häst och vagn.

Det var i den här brytningstiden mellan den gamla tiden och den nya, snabba som Sigrid och Isaac levde och verkade vid Kornhamnstorg. Nyss hemkomna från det flärdfulla och moderna Paris, fulla av nya intryck landar de bland skutor och vedtravar. Det var här vid Stockholms kajer som deras idag så berömda konstverk tillkom, ett av dem var ”Hästar vid Kornhamnstorg”.

På hösten 1911 hade paret lyckats hyra den lilla vindskupan vid Kornhamnstorg i Gamla Stan. De hade båda gått i lära hos Henri Matisse på Academie Matisse i Paris några år och väl hemma i Sverige föds sonden Ivan och dom gifter sig. För Sigrid var det viktigt att få fortsätta att måla och barnpassning ordnades av Isaacs systrar Dora och Bertha som både fick ta hand om lille Iván och sitta modell. Från fönstren i den lilla lägenheten såg Sigrid ned på kommersen på torget och det intensiva hamnlivet längs med kajerna. På land låg det staplar av ved på en matta av bark och stickor med en frän doft av tjära och kåda, längs med kajerna trängdes skutorna, träskroven knirrade och knakade och i masterna hängde segel på tork. I skymningen rörde sig de tunga seglen som vålnader och ljuden var säkert riktigt skrämmande för den som vågade sig in mellan vedstaplarna. Det kom skutor från skärgården och lossade sina varor och kommersen var livlig, särskilt på förmiddagarna. Det är gott om inspiration och Sigrids fantasifulla värld i kombination med hennes konstlidelse får hennes måleri att börja blomstra. Ett antal verk tillkommer med djärva perspektiv och stadsvyer från Kornhamnstorg, nämnas bör ”Från Kornhamnstorg”, 1912 (Malmö museum), ”Torget”, 1913 (Stockholms Stadsförvaltning) och ”Den blå skutan” 1912 (såld på Bukowkis 2010)