Dana Sederowsky är konstnär utbildad på Fotohögskolan i Göteborg 1996-1999 och Valands Konsthögskola 2004-2006. Hon arbetar med fotografi och videoperformance efter ett eget strikt konceptuellt regelverk. Videoverken är ofta repetitiva i monologform, undersökningar av språket, alltid med konstnären själv direkt riktad mot betraktaren för att få betraktaren att möta sig själv.
Den stiliserade figuren Dr. Dana skapade Sederowsky 1998. Karaktären har vi kunnat följa via projektet Dana Aid i ett flertal fotografiska serier, performances och videoverk.
Sederowskys bilder har bland annat visats på Fotografiska i Stockholm 2014 samt på Göteborgs Konsthall februari - april 2015.

Dana Sederowsky säger:"Jag ikläder mig rollen som doktor Dana (sjuksköterska i 50-tals uniform). Karaktären har jag valt för att den är en universell symbol som alla i hela världen har specifika förväntningar på. Jag är inte intresserad av vården i sig utan jag filtrerar mycket större frågeställningar än så kring vårt samhälle genom henne." I början av Dana Aid fungerar Doktor Dana mer som en "hjälpande hand" (som man förväntar sig av en sådan karaktär även om vi ser att hon är uppdiktad.) Det finns även kopplingar till sjuksystern som frekvent förekommande i pornografiska sammanhang under 50-60-talen. I de senare verken i Dana Aid blir maktspelet tydligare. Doktor Dana utnyttjar sitt uniformerade yttre och sin position och i mötet med den fiktiva patienten sker en ständigt ny och varierande diskussion (tydligast i performance). I videon som Dana Sederowsky gjorde 1999, "Let's just get this straight" fungerar Dr Dana mer som sexualupplysare men som en bit in i filmen stakar sig. Man upptäcker först då att hon kanske inte tror på vad hon själv vill förmedla. Är allting bara inlärt?Dr Dana börjar i detta skede att successivt förlora sin trovärdighet. Vidare i fotoserien och videon med namnet "I am so sorry - I don't care" från 2001 blir betraktaren konfronterad och ifrågasatt kring sin egen roll i samhället. Tilliten rubbas.