Karin Mamma Andersson skapar nordiska landskap som bebos av fantasifigurer och karaktärer från vår nordiska historia. Myt och verklighet möts i sin egen värld med referenser till konsthistorien. Målningen "Döderhultarn" är utförd under en period då Mamma Andersson intresserade sig speciellt för det sena 1800-talets nationalromantik och den folkloristiska tanken. Folkdräkten t ex förekommer ofta i målningarna från den här tiden. Målningens titel "Döderhultarn" refererar till Mannen från Döderhult, en av de mest folkkära skulptörer vi haft i Sverige. En av hans mest omtyckta skulpturgrupper är "Dansgrupp", ett motiv han studerade med stort intresse på nära håll då han själv spelade handklaver. Mamma Anderssons målningar är som fragmentariska berättelser och minnen där bilden är öppen för egna tolkningar. Kanske är det "Döderhultarn" som sitter på axeln och tittar på oss? "Döderhultarn" var en av tre målningar som Karin Mamma Andersson nominerades till Carnegie Art Award för 1998.