Motivet är mycket säreget och står helt utan motsvarighet i Hills sjukdomsproduktion. Målningen är också i sin storlek den största av Hills sista oljemålningar.
Motivet är sammanslingrande och kramande kvinnor och män. Dolda ansikten fötter och figurer som tittar fram. Som ett drömskt, mänskligt landskap. Målad med de få färgtuber som utstått sedan Paristiden. Oljemålningar på papp hör kanske till de mer gripande än någon annat hos Hill skriver Nils Lindhagen i sin bok om Carl Fredrik Hills sjukdomskonst från 1976. Han anser att den yttersta skräcken får en suggestiv tolkning i framställningen av människor som klamrar sig fast vid varandra där, ångesten inför det ofattbara med koloristiska och känsliga medel tagit sin kanske mest gripande form.
Här finns också kvinnan som i Hills liv innebar både en längtan efter kärlek och sensualism och ett hot. Något han kände var ouppnåeligt. I fantasin finns dessa nakna kvinnogestalter, Hans ”Eterdrottningar”

Lindhagen döper målningen till ”Skräck” och anger målningen till början av 1880-talet då Hill kom tillbaka till familjehemmet i Lund efter sin tid i Paris.
Lindhagen fortsätter ”Ett materiellt skäl att datera dessa målningar till den första tiden efter hemkomsten är att Hill haft tillgång till oljefärger, sannolikt samma som skickades hem med hans ägodelar från Paris. Av allt att döma gjordes senare inga inköp av sådana färger senare enligt Lindhagen.

Medan en annan Hill-forskare Sten Åke Nilsson i Lund anger året för denna målning till cirka 1886 eftersom Modern Charlotte Hill skriver ”att det inte var lönt att lägga ner stora summor på inköp av färg” och att Car Fredrik Hill inte målat det året alltså 1888 alltså måste några få målningar gjort 86 och 87 av vilka denna målning är den största. Färgerna som han hade kvar användes och var nu reducerade till bränd Sienna och vitt.

Målningen var också med i spelfilmen ”Det sköna är svårt” om Carl Fredrik Hill gjord 1985 av Anders Wahlgren