1924 blev Åke Göransson deltidselev på Valands målarskola, hans närvaro var tidvis mycket sporadisk, eftersom hans knappa ekonomiska situation tvingade honom att arbeta halvtid som frisörbiträde och han var även något av en enstöring. Men på skolan sällade han sig till de unga konstnärer som slöt upp runt läraren Tor Bjurström. Efter en kort period av glädje och tillhörighet med andra konstnärer började tendenserna till mental ohälsa att visa sig. Från 1932 tog sig Göransson knappt ut och belägrade sig i sin mors etta i Landala och det är också där som de allra märkligaste och intensivaste konstverken tillkommer. 1937 togs han in på Lillhagen, Göteborgs nya mentalsjukhus. Han var i uselt skick, både psykiskt och fysiskt med en vikt på endast 48 kilo och tuberkulos i lungorna och fullt utvecklad schizofreni. Åke Göransson blev kvar på Lillhagen de återstående fem åren av sitt liv innan tuberkulosen tog hans liv.

Om Göteborgskoloristerna förknippas med färgexplosioner utgör Göransson undantaget i den sammanslutningen av konstnärer. Hans tidiga, små landskapsmålningar i dämpade färgskalor anses främst inspirerade av Cézanne och i viss mån Aguéli. Snart fann han dock en mycket personlig stil, om det aktuella katalognumret skriver Stubelius: "Vem vill t.ex. kalla något av de tre mycket sena landskapen utanför gatornas rad sjuka. 'Landskap med svart himmel' gör skäl för namnet. Över den gröna terrängen med dess gula och röda huskomplex, som verkar belyst av en flammande eld, välver sig en rent sotsvart himmel, och vattnet som speglar byggnaderna är blåsvart. En tungt ödesmättad atmosfär vilar över tavlan, till vilken konstnären möjligen kan ha hämtat motiv från Vallgraven i Göteborg, och det gula huset skulle i så fall vara Stora teatern - hur visionära Göranssons målningar än kan verka har de ju nästan alltid sitt enkla verklighetsunderlag".

A tergo intygad 2/11 1941 av Hanna Göransson och Arne Stubelius.