Inge Schiöler hade ett mycket personligt förhållningssätt till naturens färgskala. För honom var det fullkomligt ointressant hur ett landskap borde gestaltas färgmässigt, han utgick från sin upplevelse av en enstaka nyans i det valda motivet och utifrån den grundtonen byggde han upp sin palett. Den avgörande detaljen kunde exempelvis vara en enskild blomma, ett knippe tång eller en skiftning på himlen. Schiöler hade också den sällsynta förmågan att kunna fånga dofter i färg. Havets sälta, fuktig mylla eller doftande tång – sådana förnimmelser lyckades han gång efter annan att frambringa på ett mästerligt sätt med hjälp av sin känsliga hantering av noga utvalda kulörer.

Sensommardag vid havet är just en sådan doftande målning. Konstnärens koloristiska utgångspunkt tycks denna gång vara den stora, tångövervuxna klippan som dominerar målningens vänstra del. Klippan skiftar i gröna nyanser, som går från ljust limetonat till djupaste barrskogsgrönt, med inslag av gult, rostbrunt och mörkare brunt. De gröna skiftningarna fortsätter ut i havet, medan de gulbruna inslagen spiller över i sandstranden som skymtar fram i förgrunden. Över denna svävar lätta moln likt fiskmåsar på den svagt lilaskimrande himlen. Med små medel stimulerar konstnären denna gång inte bara betraktarens doftsinne, utan även dennes associationsförmåga.