Under 1900-talet fängslades västvärlden av vetenskapen och teknikens frammarsch, det var nästan med religiös fascination som de olika upptäckterna och uppfinningarna följdes. En av de som intresserades och inspirerades av vetenskapen var den italiensk/argentinske konstnären Lucio Fontana, som absorberade den nya tiden med radio, television och framförallt rymden och satelliter. I hans konstnärliga produktion syns tydliga referenser till rymd, ljus, tid och parallella världar.
Lucio Fontana är idag främst känd för sina minimalistiska målningar, med snitt och punkteringar, men hans keramiska verk har haft stor betydelse för hans måleriska verk. Redan i abstrakta skulpturer ifrån 1930- och 40-talet, närmade han sig ett vetenskapligt tillvägagångssätt, med inslag av rymd, ljus och dimensioner, i form av just snitt och punkteringar, något han kom att applicera på sina målardukar.
Fram till 1940-talet levde och verkade Fontana i Italien och Frankrike, men vid andra världskriget utbrott reste han till Argentina. I Buenos Aires på Academia of Altamira, föds hans idéer kring Spatalism, som kom att spela en mycket viktig roll i hans fortsatta konstnärskap. Han skapade ett manifest, ”Manifesto Blanco”, där han uppmanade konstnärer och likasinnade att frångå de traditionella och akademiska i konsten och våga ta nya begrepp och former. 1948 utförde han sin första spatiala skulptur som också ställdes ut på Venedigbiennalen samma år. 1962 skapade Fontana ny glaserad keramik med skimrande nyanser, ofta med en markerad linje på sidorna som en hänvisning till en övergång eller med amorfa hål som öppna vulkankratrar som vi kan se i det aktuella katalognumret.
En stor del i Fontanas dragningskraft är hans förmåga att sammanfoga just skulptur och måleri. Hans val av former var inkonsekvent under hela hans karriär, från geometrisk perfektion till mer svårdefinierbara former. Det handlade inte om snitten eller punkteringarna i sig, utan processen att nå dit. Fontanas bidrag till ”The Spatalism movement” och de innovativa formerna han använde sig av har inspirerat en ny generation konstnärer att våga tänka ”outside the box”. Lucio Fontana’s verk var en produkt av sin tid, oavsett val av medium eller teknik. ”Art is eternal, but it cannot be immortal”, the First Manifesto of Spatialism, Lucio Fontana.