"Grünewald målade under årens lopp en rad självporträtt, det tidigaste som sjuttonårig artist i bredbrättad slokhatt, ett vid den tiden åtråvärt attribut för ungdomar med konstnärsdrömmar. På De Åttas utställning 1912 återkom han med ett självporträtt, i vilket han experimenterat med kubiserande volymer i dämpad färg - Cézanne och den tidiga kubismen var aktuella för radikala artister i Paris. Från samma år, 1912, finns ännu ett självporträtt men av annat kynne, mera i Matisses tradition: en direkt i färgen tecknad kontur kring plana ytor och ett utspel av kalla och varma färger. Att målningens verkan skulle vara dekorativ - "en fest för ögat" - underströk Grünewald genom att mönstermåla den breda ramen, som så integrerades med porträttet". Gösta Lilja, "Den första svenska modernismen", Signum 1986, sid 96.

Det tidiga 1910-talet är en betydande och spännande period i Grünewalds konstnärskap, giftermålet med Sigrid Hjertén 1911, bildandet av ”De åtta” tillsammans med Sigrid, Einar Jolin, Leander Engström, Gösta Sandels, Nils von Dardel, Tor Bjurström och Birger Simonsson och utställning i Stockholm samt en etablering i det svenska konstlivet.
Grünewald är på porträttet 23 år gammal och har precis kommit hem från sin studieperiod hos Henri Matisse i Paris.