Den neoplasticistiska och konstruktivistiska konstnären Jean Gorin föddes i Saint-Emilien-de-Blain, Frankrike, 1899. Han studerade konst i Paris där han kom i kontakt med de främsta avantgardistiska konstnärerna i Europa under perioden. Gorin upptäckte under tidigt 1920-tal den kubistiska konsten och började skapa egna kubistiska verk men övergick under andra halvan av 1920-talet efter att ha kommit i kontakt med De Stijl-konstnärerna Piet Mondrian och Theo van Doesburg att skapa verk i det neoplastiska uttrycket. Neoplasticismen undersökte det abstrakta uttrycket i konsten och förespråkade användning av grundläggande former som kuber, vertikaler och horisontaler skapade med elementärfärger med tillägg av vitt, svart och grått. Gorin sökte upp Mondrian som blev hans läromästare och vän.

Gorin pressade neoplasticismens principer längre än vad Mondrian gjort och introducerade skulpturala väggreliefer som kom att bli hans signum. Det aktuella katalognumret "Composition N 53" från 1959 är ett slående exempel på Gorins tredimensionella väggskulpturer, färgfält i elementärfärgerna rött, blått och gult kontrasterar mot ljust grått med vita horisontella och vertikala linjer.

Verket har varit utställt på Stedelijk Museum i Amsterdam 1959.