Den lyriskt-romantiska naivismen under åren kring första världskriget har främst formats av Hilding Linnqvist och Eric Hallström, med skiftande temperament och inriktning. Eric Hallström fängslades tidigt av Ivar Arosenius poetiska fantasibilder. Hans miniatyrbilder utgår inte ifrån formatet, det handlar snarare om iakttagelsen och själva uppfattningen. Hallström anammar denna syn på omvärlden under sin naivistperiod och lyckas med sin skarpa lyhördhet för de strömningar som rör sig inom svenskt måleri i början av 1900-talet sammanväva fantasi, skarp iakttagelseförmåga och en vilja att skildra sin omgivning som är på väg att försvinna för alltid i ett Sverige på väg in i framtiden.
Sommaren 1918 tillbringade Eric Hallström upp i Edsele och Ramsele i Ångermanland. Av vännen Leander Engström lånade han Axel Gauffins biografi över Marcus Larsson, som Hallström tog djupa intryck av. Under hösten samma år målar han, i en butikslokal på Parmmätargatan i Stockholm, en serie målningar av mörkare, känslolandskap som andas den nordiska folksjälen med en doft av Dan Andersson.
Höstsalongen 1919, där bland annat auktionens ”Höstkväll” ställdes ut, innebar för naivisterna och inte minst för Eric Hallström en särskild kritikersuccé; Fernand Lèger besökte utställningen och uttryckte ett stort intresse för den särpräglade nordiska naivismen, särskilt hos Hallström! Fernand Léger bjöd till och med in Hallström till ett gästspel i Paris, men tyvärr hade inte den unga konstnären de ekonomiska förutsättningarna för en sådan resa, så drömmen om Paris blev endast en dröm.