Leander Engström var född i Ytterhogdal, Hälsingland. I sin ungdom arbetade han som kontorist på redaktionen för Sundsvalls Tidning och mötte där en dag den norrländska konstnären Helmer Osslund. Mötet gav den unge amatörmålaren mod att 1907 söka in på Konstnärsförbundets skola i Stockholm. I hans tidiga konstverk från denna period märks påverkan starkt från Helmer Osslund, färgstarka och mustiga norrlandsskildringar. Julen 1908 lämnade Leander Engström Sverige och for till Paris, ditlockad av kamraten Isaac Grünewald som han träffat på Konstnärsförbundets skola. Paris var spännande och inspirerade honom till att använda en ny palett, men Leander längtade snart hem till Norrland och det hemvana. Med tiden kom han att muta in Lappland, särskilt trakten kring Abisko, som blev han eget ”revir”. Våren 1916 deltog han i en utställning i Kristiania där han blev mycket uppskattad av den norska kritikerkåren och på sommaren samma år visade han tillsammans med vännerna Einar Jolin och Isaac Grünewald verk på Liljevalchs Konsthall i Stockholm. Åren 1918-1919 infaller höjdpunkten i Leander Engströms nordiska måleri. De ibland nästan grälla färgackorden från de tidigare norrländska landskapen ersätts nu av en genuint blond orkestrering med klara, djupa kontrastfärger i lysande harmoni. Han blir djärvare och skildrar fjällvärlden med en raffinerad, näst intill ornamental ytkomposition. Leander söker sig åter till sin ungdoms Lappland och omgivningen runt Lofoten för att omvandla det storslagna nordiska landskapet i en radikal fauvistisk anda.