Eric (Efraim) Hallström räknas som en av de främsta företrädarna för svensk naivism under 1910-talet. Sin grundutbildning fick han av sin far, Carl Hallström, som från början var litograf men senare utbildade sig till landskapsmålare i Tyskland. Därefter studerade Eric Hallström en kort tid vid Tekniska skolan 1909-10 och vid Carl Wilhelmsons målarskola 1912. Först 1918 debuterade han med en utställning på Nya Konstgalleriet på Strandvägen tillsammans med Gideon Börje. Bägge visade här prov på ett naivistiskt måleri. Mest känd har Hallström blivit för sina inkännande Stockholmsskildringar även om hans första resa till Norrland 1918 kom att påverka honom starkt motivmässigt. Under resten av sitt liv återkom Hallström med jämna mellanrum till det norrländska landskapet. Hallström gjorde under 1920-talet flera resor, bland annat till Italien, Österrike och Frankrike. Hans måleri förändrades under den här perioden, påverkad av intrycken från resorna och den nya sakligheten, och det naiva i hans bilder försvann. Under 1930-talet blev Hallströms måleri mer expressionistiskt och uttrycksfullt igen. Eric Hallström var en av grundarna till Galleri Färg och Form 1932.

Målningen Djurgården från Kastellholmen är utförd 1923, före Tivoliområdets omgestaltning senare under 1920-talet. Konstnären har placerat sig ute på Kastellholmen och blickar ut mot Allmänna gränd och Djurgårdens skogbeklädda höjder. Nere vid kajen vid Allmänna gränd ses den lilla pollettkiosken, där man köpte polletter till Djurgårdsfärjan (som började trafikera Allmänna gränd redan 1897). Bland grönskan känner vi igen Hasselbackens ståtliga fasad och Cirkus’ karakteristiska runda byggnad till vänster i målningen. Uppe på höjden har konstnären avbildat några av Skansens välkända byggnader: Bredablick, Skogaholms herrgård och Hällestadsstapeln. Längs vattnet är det trångt mellan byggnaderna medan större delen av Djurgården framträder som en lantlig idyll. Vid kajerna och på vattnet råder en livlig båttrafik. Här samsas en ångslup full med sjömän, segelbåtar, skutor och en pråm med ett långt timmersläp. Stockholm var fortfarande en stad där de flesta transporter skedde sjövägen. Kastellholmens strand har ännu inte fått någon stenklädd kaj, utan här växer fortfarande blommor i grönskan längs strandlinjen. Målningen är hållen i dova grågröna toner, som gör att byggnadernas ljusare fasader tydligt framträder. Det till formatet lilla verket rymmer en värld av iakttagelser en vanlig sommardag i huvudstaden 1923. Lennart Seth skriver i katalogen till utställningen på Waldemarsudde 1988: "Efter krigsårens expressionistiska utsvävningar kände konstnärerna ett behov av en återställare; många sökte ett nytt, klassicistiskt ideal i det traditionsmättade Italien". Eric Hallström reste till Italien 1921 och bedrev museistudier där under ett halvår. Konstnären summerade själv sin upplevelse som "Det var som en enda operaföreställning". Hans italienska stadsbilder (som målades ute på Smedsudden) med livfullt figurstaffage kan te sig som en uppbyggd kulissvärld, ofta i verkning av klärobskyr. Uttrycket, efter italienska chiaroscuro, betecknar ett måleri med effektfulla växlingar mellan starkt upplysta partier av ljus och den djupaste skugga. I auktionens målning "Djurgården från Kastellholmen" ser vi hur konstnären utnyttjar ljuset för att ge bilden en teatralisk och nästan overklig stämning. Slupen i förgrunden passerar, framfört av sina matroser, helt i mörker medan fasaderna kring det gamla Tivoliområdet är starkt upplysta liksom Solliden på Skansen i horisonten.