Väggarna i maskiningenjören Egon Östlunds (1889-1952) hem i Halmstad var fyllda med målningar av GAN och Halmstadgruppen och andra konstnärer som var hans och hans frus personliga vänner. Redan hösten 1914 blev Östlund i Motala bekant med den fem år äldre Gösta Adrian-Nilsson (GAN) från Lund. I sina minnesanteckningar 1947 skrev GAN: ”Egon var den förste Halmstadgrupparen – så antalet är 7 och icke 6. Egon blev min sanne vän. Vilken betydelse det hade för mig att under utskällnings- och svältåren i Stockholm ha en människa som blint trodde på mig, som accepterade, kan ej nog överskattas. Icke häller mina sommarvisiter hos honom i Halmstad, den friska, ljusa sommarstaden, de rikliga måltiderna, baden vid Östra stranden (och senare i Eketånga), promenaderna längs Nissan, och den obegripliga atmosfär, som överhuvudtaget vilar över Halmstad, den luft ’målargrabbarna’ har andats och som omsider skulle få syrsätta deras arbeten, liksom denna luft syrsatt mitt eget.” (GANs minnesanteckningar från 1947, Kulturens arkiv, Lund).

Egon Östlund har i boken om Halmstadgruppen 1947 skildrat sitt möte i maj 1919 med brödra- och kusintrion Axel Olson, Erik Olson och Waldemar Lorentzon, dvs. kärnan i den tio år senare bildade Halmstadgruppen, och hur han redan samma sommar presenterade de unga ”målargrabbarna” för den beundrade modernistpionjären GAN. Först under senare delen av 1920-talet lärde Östlund känna ”den andra halvan” av Halmstadgruppen, dvs. Sven Jonson, Esaias Thorén och Stellan Mörner, och introducerade även dem för GAN.

Den i början postkubistiska Halmstadgruppen gled under 1930-talet över i ett surrealistiskt bildspråk av nordisk karaktär. Så sent som 1936 ställde GAN ut tillsammans med Halmstadgruppen i Göteborgs konsthall. Efter Egon Östlunds död 1952 såldes en stor del av hans konstsamling på en auktion i Halmstad. De återstående verken gick sedan i arv i familjen, och de verk som hösten 2013 såldes på Bukowskis Moderna var en liten rest av den en gång så formidabla östlundska samlingen.

I denna kollektion ingick bland annat ett ”exotiskt” collage från 1920-talets början, som är dedicerat till Egon och Karin Östlunds söner Olle och Jan och som fick titeln ”Exotisk fantasi”. GAN var bland mycket annat även en rolig farbror för sina vänners barn. Han tyckte om att rita och måla sagor för barn, som han ansåg vara oförstörda av de vuxnas konventioner. I januari 1920 – efter att ha firat julen hos familjen Östlund i Halmstad – målade han i Lund en bilderbok med titeln ”Lille Olles resa” till lille Olle Östlund (utgiven 1984 av Rabén & Sjögren med verser av Lennart Hellsing). Ett drygt år senare, i Paris 1921, skapade han den humoristiska boken ”De 3 små sjömännens äventyr i Paris” till pojkarna Östlund (utgiven 1987 av Henki Tisens förlag). Det odaterade collaget ”Exotisk fantasi” är troligen utfört någon gång i perioden mellan dessa båda bilderböcker, kanske under våren 1920 då GAN bodde en tid i Halmstad, innan han reste till Paris. Det är på grund av collagetekniken mer abstrakt än bilderna i dessa två böcker, nästan textilt till sin karaktär. Innehållsligt står det närmare ”Lille Olles resa” med den sjömansklädde pojken i segelbåten på havet, som vinkar till den svarte pojken med spjutet som dansar på stranden under en strålande sol. Man kan tänka sig de små pojkarnas förtjusning när farbror GAN muntligt levandegjorde innehållet i konstverket, som han dedicerade ”Till Olle och Jan – Från farbror Gösta”. ”När Gösta kom från Lund eller Paris var det en god vän som kom på besök, en fläkt från den stora världen. Det var en stämning av festivitas kring honom. Vad jag minns bäst är somrarna i Eketånga och när han tog oss med ut på promenader. Han hade en otrolig förmåga att göra naturen levande, att låta fantasin spela.” (Olle Östlund i en intervju som jag gjorde i april 1984).

Lund 9.11.2018.

Jan Torsten Ahlstrand