Tack vare Inge Schiölers utställningsframgångar på Gunnar Hjorthéns Galerie God Konst i Göteborg i mitten av femtiotalet kunde en tomt på Syd-Koster införskaffas. Där uppfördes en stuga, bestående av fyra rum och kök, i närheten av Långegärde. Det egna hemmet var efterlängtat och det dröjde inte länge förrän Schiöler kommit i ordning och till och med planterat i rabatterna runt stugan. Motorbåten "Malolo" förde honom ut på havet för såväl fiske- som målarturer. Schiöler trivdes på Koster och reste dit så ofta permissionerna från St Jörgens sjukhus tillät. På 60-talet förbättras hans hälsa väsentligt och han kunde bli bofast på Syd-Koster. Nils Ryndel beskriver i sin bok Inge Schiöler (1972) hur konstnären ytterst sällan målade något inomhus. Han behövde ljus och värme som stimulans för sitt skapande. Det var inte ovanligt att han målade flera bilder från en enda båtfärd och spände då linor över ruffen för att kunna lägga fler dukar där. Schiöler återkom till samma motiv men upptäckte ständigt nya sidor och perspektiv i det skiftande landskapet kring Kosteröarna.