Paul Klee (Schweiz) räknas till en av de största internationella konstnärerna under 1900-talets första hälft. Han rörde sig fritt mellan expressionism, kubism och surrealism och skapade sin alldeles egna karakteristiska stil. På 1910-talet ingick han i den betydelsefulla expressionistiska gruppen "Der Blaue Reiter" tillsammans med exempelvis Franz Marc och Wassily Kandinsky. Under 1920-talet var Klee en av de mer tongivande konstnärerna och lärarna på Bauhaus-skolan i Tyskland. Klee var även en framstående teoretiker och publicerade sina artiklar inom form- och färg-teori och höll föredrag inom området. Skrifterna som går under namnet ”Paul Klee Notebooks” har ansetts vara av lika stor betydelse för den moderna konstteorin som Leonardo Da Vincis ”A Treatise on Painting” för renässanskonsten.

Klees verk återspeglar hans torra humor och ibland naiva motiv, personliga stämningar och musikalitet. Han har en gång beskrivit konstformen teckning som ‘taking a line for a walk’. 1933 började Klee känna av symptomen på sjukdomen Systemisk skleros som ledde fram till hans död 1940. Sjukdomen bidrog till att hans skapande förändrades. Renare och tjockare linjer i skiftande palett från ljusa färger till en mer sober färgskala blev hans signum under de sista åren. Den aktuella kompositionen ”Schlangen-bau” utförd 1937 är typisk för denna sista intressanta period i hans liv.