För Torsten Jovinge var de kontrasterande färgerna av största vikt när han målade sina puristiska motiv. På 1920-talet vistades Jovinge i Södra Frankrike tillsammans med bl a konstnärerna John Jon-And, Agnes Cleve, Helge Linden och Bo von Zweigbergk. Under en period bildade de en liten skandinavisk koloni som i Cagnes-Sur-Mer logerade på Pension Bellevue. Tillsammans med Helge Linden och Bo von Zweibergk skapade Torsten Jovinge en nordisk puristisk stil.

Eftersom konstnären dog redan vid 38 års ålder blev hans produktion synnerligen liten. Torsten Jovinge befann sig troligen på fel plats vid fel tillfälle, då han for till Sevilla för att måla och hamnade mitt i utbrottet av det spanska inbördeskriget den 18 juli 1936. Han dog den 20 juli och enligt den officiella orsaken hade han begått självmord, en chock för hans nyligen frånskilda hustru Stella och deras två gemensamma flickor, Lena och Marika. På 1980-talet skrev Marika Jovinge en biografi om fadern och fann vid sitt sökande om vad som egentligen hänt honom att han hade blivit mördad. Troligen fann man hans teckningar av upprorsmännen bestickande och radikala och han behandlades som en rebell!

Stella Falkner hade träffat Torsten Jovinge på Wilhelmsons målarskola 1923. Hon skriver i sin dagbok: "Jag är stor nu 19 år jag, Lidman är kär i mig, Jovinge och Linden tycker jag är söt och rar". Vad Jovinge beträffar var det nog lite mer än "söt och rar", ty två år senare förlovar de sig.

Torsten Jovinge målade sällan människor och när han nu målar Stella är han fortfarande puristen med dennes känsla för färg och rytm. Det finns något monumentalt i denna målning. Ansiktet och håret är skulpterat med en varm kolorit, en mjuk fördrivning som står i en alldeles särskild samklang med bakgrundens strama plan.