Inge Schiöler skrev ca 300 brev till sin mor och sina systrar mellan åren 1943 och 1960, de år som han tillbringade på sjukhus. Under slutet på 1950-talet handlar dessa brev ofta om det egna hemmet som skapats åt honom på Syd-Koster. Han skriver 21/3 1958 "Vädret ser ut att stå sig rätt länge så det blir nog en underbar vår. Tyst och fredligt är det också på ön då, innan badgästerna kommer, så får jag inte för mycket av dem (Hoppas komma ut till Syd-Koster under Påsken)". 1958 fick Schiöler fem permissioner för att åka ut till sin nya stuga på Syd-Koster. Runt huset planterade han solrosor, stormhattar, löjtnantshjärtan, nejlikor och vallmo samtidigt som han värnade om den vilda växtligheten av kaprifol, vitsippor och gullvivor. Under besöken på Syd-Koster i slutet av 1950-talet tillkom flera små och ett fåtal stora dukar med högt uppdrivet tempo där han skildrade vikarna och den närmaste omgivningen runt huset. Sommarbilderna dominerar hans produktion, han behövde ljus och värme som stimulans. På Syd-Koster fann han trygghet och den salta kusten med dess många glittrande vikar gav hela tiden nya uppslag till storslagna målningar. Det förekom aldrig någon tvekan när Schiöler arbetade och han ändrade aldrig sina målningar i efterhand. Om han inte är nöjd "kan han ta om motivet en annan gång. Han bor ju på platsen.", skrev en vän.