Bror Hjorth vistades under 1920-talet i Paris, där han under åren 1921-1925 studerade för Antoine Bourdelle och utvecklade sin modernistiska stil omväxlande med arbeten i en mera klassisk tradition. 1927 utförde han i Paris ”Kvinnotorso”, ett finmejslat arbete av närmast klassisk typ i en nästan genomskinligt vacker marmor. Den ungdomliga nakna kvinnokroppen vilar på ett marmorblock vars grövre reliefartade former kontrasteras mot kroppens sinnligt släta hud. Då Hjorth ställde ut på Svensk-Franska konstgalleriet i Stockholm 1928, skrev kritikern Karl Asplund om en annan torso: ”En stor kvinnofigur – på Rodinskt vis utan huvud och armar – har också en primitiv kraft och sinnlighet som övertygar omedelbart.” Vid krigsslutet 1945 besöktes Bror Hjorth i Uppsala av prästen och konstkritikern Torsten Ahlstrand från Borås. Hjorth skänkte då ”Kvinnotorso” till Ahlstrand som tack för dennes helhjärtade engagemang för Hjorths expressionistiska Kristusbild av polykrom trä i det nya krematoriekapellet i Borås, som starka reaktionära krafter ville ta bort. Ahlstrand fick då bevittna hur Hjorth högg av huvud och ben på kvinnofiguren och förvandlade den till en torso för att förenkla skulpturens form. ”Ett uttryck för Hjorths av Michelangelo och Rodin influerade fragmentestetik”, som Hans-Olof Boström skriver i sin monografi om Bror Hjorth.