För Ola Billgren var alltid den fotografiska bilden viktig för skapandet. På 1960-talet, när hans konst med fotorealistisk skärpa återgav hans närmaste omgivning, kom inspiration från filmen och litteraturen, från den illustrerade pressen och från den samtida vardagen. På 1980-talet bröt han mot de tidigare årens motivval nu blickade Billgren istället ut över städer och stadsvyer, både från fotgängarens perspektiv och från katedraltoppar, i städer runtom i Europa. Den röda färgen bröt igenom och från att endast ha dansat över ytan bredde nu färgen ut sig över dukarna.

Ola Billgren skapade på 1990-talet nästan monokroma målningar, där motiven under lager av färg kunde anas i bakgrunden. Fortfarande var den fotografiska bilden viktig som förlaga och inspiration, men färgens måleriska effekter på duken gavs allt större tyngd och bar på så vis Billgrens måleri framåt. Dessa tre målningar utförda mellan 1994 och 1997 är utmärkta exempel på denna period i Billgrens konstnärskap och hans kärlek till den röda färgen.