Konstnären, skribenten och konstsamlaren Mats B (efternamnet slängde han i 20-årsåldern) föddes i Ludvika. Under sin studietid i Lund intresserade han sig särskilt för konceptkonst och Fluxus. Han hann också med att ge ut en kortlivad konsttidskrift, Grisalda och en bok som inte liknande något man tidigare sett: Vet snut hut / vett snutt hutt.

Fluxus var på den tiden inte särskilt känt i Sverige. Det var ett löst nätverk av konstnärer och tonsättare från Usa, Europa och Japan, många av dem elever till John Cage, som framträdde i början av 60-talet med konserter och aktioner inspirerade av dadaism, Duchamp och japansk zenfilosofi. Ledande ideolog var den lituasiskfödde George Maciounus, och bland de konstnärer som ingick i knätverket fanns Nam June Paik, Yoko Ono, George Brecht och fransmannen Ben Vautier. Under de första åren ingick också Joseph Beuys som en central gestalt i gruppen.

Mats B etablerade sig som expert på Fluxus och andra nya konstriktningar. Han redigerade böcker för Sune Nordgrens förlag Kalejdoskop, skrev artiklar i konsttidskrifter och blev själv redaktör för Moderna Museets tidskrift. 1986 var han curator för den nordiska paviljongen på Biennalen i Venedig. När det ordnades Fluxusutställningar och Fluxuskonserter i Sverige fanns Mats B me i bilden. Medan allt detta pågick skapade han små medel en personlig konstsamling och ett arkiv som på många sätt är unikt i Sverige.

Att han fick ett så stort kontaktnät i konstvärlden beror på hans talang för vänskap, en talang som han odlade genom telefonsamtal, brev och vykort. Ibland överraskade han sina vänner med identitetsbyten och plötsliga försvinnanden. I en bok med titeln Alice i Underlandet, kateten med det stora leendet som ibland bara försvinner. Till sist är bara leendet kvar, svävande i luften.

Mats B gick bort 2014 alldeles för tidigt. Men hans leende svävar fortfarande i luften.