Enrico Baj var en av frontfigurerna i 1950- och 1960-talens avantgarde. Debuterade med målningar i nonfigurativ stil, men övergick under 1960-talet allt mera till assemblagekonst. Han hade viktiga konstnärliga utbyten med flera andra nyskapande konstnärer från tiden, som Max Ernst, Marcel Duchamp och Yves Klein. Senare förknippades han även med Cobra-gruppen.

Med dadaistisk och surrealistisk konst, omfattande allt från oljemålningar, collage och teckningar till objekt och skulpturer, utvecklade Enrico Baj en egen och unik stil, med en i det närmaste grotesk figurativ motivsfär.

Baj föddes i Milano i en välbärgad familj, men flydde 1944 till Geneve för att undvika militärtjänstgöring i Mussolinis armé. Han studerade efter andra världskrigets slut först vid juridiska fakulteten vid Milanos universitet och senare vid Brera Academy of Art.

Han bildar 1951 gruppen Arte Nucleare ihop med Sergio Dangelo och Gianni Dova. Som ytterligare motvikt till vad Enrico Baj såg som en påtvingad rationalisering av konsten grundar han 1954 gruppen Mouvement International pour une Bauhaus Imaginiste tillsammans med Asger Jorn. Under 1960-talet skapade han sina anti-militaristiska ”Generaler” – collage föreställande absurda karaktärer framställda av upphittade föremål som bälten, knappar och medaljer. Ihop med Man Ray grundar Enrico Baj det Patafysiska institutet i Milano 1963. I början av 1970-talet skapar han verk där han lånar motiv eller återskapar hela verk av konstnärer som Leonardo da Vinci, Georges Seurat, Giorgio De Chirico och Pablo Picasso.

Ända sedan Enrico Bajs uppmärksammade deltagande i Venedigbiennalen 1964 har många stora, internationella museer tillägnat honom utställningar. Han var också uppmärksammad dramatiker och författare och samarbetade med bland annat Umberto Eco, känd genom romanen Rosens Namn.

Enrico Baj är representerad och har ställts ut på ett mycket stort antal museer i världen, bland dem Moderna Museet i Stockholm, Museum of Modern Art (MoMa) i New York, The Cobra Museum of Modern Art i Holland, Museum of Contemporary Art i Chicago, Musée d’Art Contemporain i Nice och Kemper Art Museum i USA.