En av 1900-talets viktigaste och mest banbrytande svenska målare, som var omstridd livet ut och en ständig antagonist till Isaac Grünewald. Han började som elev vid arkitekturavdelningen på Berlins högskola och var sedan elev för Carl Wilhelmson på Valands målarskola i Göteborg.

Carl Kylberg debuterade som målare 1919 på Liljevalchs och tillhörde gruppen kring den vandrande konstnären Ole Kruse, Ivar Arosenius och Gerhard Henning. Han flyttade 1906 till Stockholm och umgicks där med Axel Fridell, Wilhelm Kåge, Ewert Taube och GAN.

Om somrarna bodde Carl Kylberg och hustrun Ruth vid havets rand vid Öresund och vidsträckt utsikt över sundet. På dessa platser var konstnären skyddad från yttervärlden och fick ro att i sitt arbete hinna ifatt sina drömmar och måla det han längtade efter. Tidigt om morgnarna gick han ut på balkongen och målade i tystnaden den ödesmättade stillheten. Många av hans viktigaste målningar skildrar inte oväntat havet.

Carl Kylberg ställde ut på Svensk-Franska Salongen många gånger, liksom på Konstbiennalen i Venedig 1838 och senare i Paris, London, Budapest och USA. Hemma i Sverige var hans måleri mer provocerande och regeringen stoppade 1938 ett köp av målningen Uppbrottet till Nationalmuseum i Stockholm. Hans rykte och betydelse som konstnär har dock blivit allt starkare med tiden.

Representerad vid Statens Museum för Kunst i Köpenhamn, Moderna Museet i Stockholm, Nationalmuseum i Stockholm, Malmö Museum, Göteborgs Konstmuseum, Norrköpings konstmuseum samt Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm och Aguélimuseet i Sala. En av hans målningar, Hemkomsten från 1938, blev 1978 ett frimärke.