Pablo Picasso och “La Suite Vollard”

Hur beskriver man rättvist ett mästerverk av en av 1900-talets mest kända, legendariska och inflytelserika konstnärer? Det är naturligtvis alltid ett vågspel att låta ord ikläda sig rollen som uttolkare eller kanske förmedlare av de känslor och tankar som ett konstverk väcker, än mer så om verket består av 100 olika etsningar som tillsammans bildar något så unikt och fantastiskt som just Pablo Picassos ”La Suite Vollard”.

Detta märkliga verk, eller snarare denna storartade bedrift består av 100 olika motiv och tillkom under åren 1930-37. Man kan grovt identifiera fem stora motivgrupper eller teman: konstnärens ateljé, kärlekens kamp, Rembrandt, Minotaur samt porträtt av Ambroise Vollard. Tillsammans står dessa för närmare tre fjärdedelar av etsningarna, resterande avbildar bland annat sovande kvinnor, kvinnor som klär på sig, tjurfäktningar, cirkus- och kärleksscener. Den röda tråd som följer genom hela bildsviten är kopplingen till den antika mytologin och den neoklassicistiska bildvärlden, som inspirerade Picasso på sina tidiga resor till Italien där han besökte Rom, Florens, Neapel och Pompeji.

När vi möter konstnären i hans ateljé är denne ofta avbildad naken tillsammans med en eller flera modeller, ibland uppträder han som Minotaur våldsamt attackerande en kvinna (eller Amazon), och däremellan påminner konstnärens drag om Bacchus eller Rembrandt involverad i en backanal med höjda vinglas. 1927 träffade Picasso den då 17-åriga Marie-Thérèse Walter som blir hans älskarinna. Äktenskapet med Olga Khoklova är ansträngt och hon lämnar honom 1935, även om någon skilsmässa i lagens mening aldrig äger rum. Redan 1936 lämnar Picasso Marie-Thérèse för Dora Maar.

Konstnärens kraftigt varierande känsloläge under denna tid är något som kan skönjas i Vollardsvitens etsningar – i det uttryck som de förmedlar och genom den inbördes relation som människorna har, de roller de ikläder sig och i de mytologiska gestalter de uppträder. I många av verken tycks Picasso på ett självbiografiskt plan reflektera över berättelsen om Pygmalion som förälskar sig i en elfenbensstaty av en ung kvinna, den undersköna Galatea.

De stora tekniska landvinningar som Picasso gör i och med denna svit, kan också sägas förmedla något av hans känsloläge. Han blandar olika tekniker, utgår ofta från en enkel linjeetsning, lägger till arbeten i torrnål och akvatint för att uppnå skiftningar i ljus och mörker, skapar atmosfär och dramatik, eller en känsla av lugn harmoni och lycka.

Var kommer då namnet på denna berömda svit av etsningar från? Ambroise Vollard (1867-1939), konsthandlare och förläggare var Picassos gallerist och den första som gjorde en separatutställning med verk av honom i Paris 1901. Vollard som grundade sin verksamhet 1893, ställde ut verk av konstnärer som inte sällan stod långt från vad som då allmänt var accepterat som god smak. På hans galleri visades målningar av Cezanne, Degas, Matisse, Gauguin, Van Gogh och skulpturer av Rodin.

1937 erhöll Vollard 97 kopparplåtar till etsningar av Picasso, som en betalning för målningar av olika konstnärer som Picasso önskade köpa. Etsningarna hade tillkommit under åren 1930-1936. Senare lade Picasso till ytterligare tre etsade porträtt av Ambrose Vollard, så att antalet uppgick till totalt 100. Det är dessa etsningar som utgör ett av de viktigaste grafiska verk som Picasso skapat och som idag är känt under namnet ”La Suite Vollard”.