Karel Appel examinerades från konstakademien i Amsterdam år 1943 men fick vänta hela 4 år innan han fick sin första utställning i Groningen. Hans första stora projekt, utsmyckningar i stadshuset i Amsterdam kritiserades hårt och väggmålningen täcktes över i tio års tid. Efter denna motgång sökte han sig till Paris och började umgås med flera av de konstnärer som senare skulle bli tongivande på 1900-talets konstscen. I november 1948 bildades CoBrA-gruppen av Appel och några andra unga konstnärer på Café Notre Dame i Paris. Namnet är ett anagram på medlemmarnas respektive hemstad - Köpenhamn, Bryssel och Amsterdam. Övriga ursprungsmedlemmar var danske Asger Jorn, Christian Dotremont och Joseph Noiret från Belgien samt Constant och Beverloo Corneille från Nederländerna.

CoBrA-gruppen, var ett forum för experimentellt samarbete mellan konstnärer som förespråkade och arbetade med spontan expressionism vars abstrakta drag representerade en brytpunkt med det mer formella, geometriskt abstrakta, måleriet som var typiskt för tiden. CoBrAs medlemmar arbetade utifrån teorin att konsten stod i direkt relation till det mänskliga psyket och konstnärens sinnesstämning.

Som vanligt i Appels konst är färgen pastos så den nästan blir till en relief. Hans verk ger trots sin ibland ganska brutala känsla även ett intryck av lätthet och rörelse där dynamiska former och starka färger bidrar till en känsloladdad stämning.