Isaac Grünewald omnämns framför allt som Matisse-elev men man hade också kunnat kalla honom Cézanne-elev. När han gick i lära hos Matisse använde han sig också av Cézannes principer för att bygga upp en målning. ”Liksom Cézanne satte färg på färg intill färg, sökte han (Grünewald reds anm) formen med en rikt fasetterad uppfattning. Med fjäll på fjäll intill fjäll byggde han upp sina former och iklädde dem en färgskimrande dräkt. Han byggde färgerna i ljus skala på kontraster och harmonier och försökte fylla varje centimeter med ljus. (J.P Hodin, ”Isaac Grünewald, Stockholm 1949, sid 45-46).
”Siesta (Sigrid Hjertén)” är ett fint exempel på hur väl Isaac Grünewald har tagit till sig Cézannes teorier om formen, (betrakta naturen genom cylindern, sfären och konen), färgen och ljuset. Grünewald visar här hur mästerligt han hanterar att ställa varma och kalla färger emot varandra i den vardagliga scenen där Sigrid tar en vilopaus i en fåtölj framför ett dramatiskt draperi. Att måla av varandra var förstås också en praktisk lösning då levebrödet var knapert och det saknades pengar att hyra modell för.