Tadeusz Kantor var en rikligt begåvad kulturutövare och en mångsidig artist som en av Polens mest betydelsefulla bildkonstnärer men även teaterregissör och scenograf inom den moderna teaterhistorien. Konsten och teatern hängde nära ihop hos Kantor. Själv har han sagt ”Det är totalkonst. Man kan inte säga: här slutar teatern, här börjar måleriet. För det är samma sak för mig”.
Första åren efter andra världskriget låg hans konst nära surrealismen, för att under 1950-talet röra sig mot en informell konst, där färger spreds över duken så att abstrakta, dynamiska mönster bildades. Detta sätt att måla kallas även tachism, action painting, abstrakt expressionism – olika benämningar av konstriktningar med stora inbördes likheter. Inspirerad av amerikansk modern konst rör sig Kantor under 1960-talet mot att skapa assemblage, emballage och olika happenings, genomförda som halvrumsliga kompositioner där använda föremål såsom kuvert, paraplyer och påsar appliceras på duken och förvandlar verken till reliefer. Citat, nummer eller referenser till klassiska verk förekommer ofta, antingen skissartade eller ”gömda” i symboliska gester.
1957 grundar Kantor tillsammans med andra polska konstnärer avantgardegruppen ”The Krakow group” med vilka han arrangerade flera utställningar på Krzysztofory Gallery, det vid tiden mest framstående samtida galleriet i Krakow. Dessa utställningar anses idag som mycket betydande inom Polens konsthistoria. Kantor beskrev själv sina målningar ifrån 1950 och 60-talet som sina innersta hemligheter och deras originalitet gick inte de utländska konstkritikerna obemärkt förbi. 1958 får han sitt internationella genombrott, med flera utställningar däribland i Paris, Basel och på Konstsalongen Samlaren i Stockholm. I Sverige representeras Kantor under 1960-talet av Galerie Burén och även senare av Galleri Pierre.
Det aktuella katalognumret ”Peinture Y” från 1958 är ett fint exemplar på hans energiskt målade dukar där ytan på ett fascinerande sätt är fylld av vibrerande fläckar, linjer och färger. Kantor själv beskriver dessa verk som ”utsöndringar” av sitt inre jag där passion, önskningar, förtvivlan och glädje, ånger och längtan, virvlar tillsammans med minnet. Hans dukar är som ett laboratorium för idéer, en pågående dialog mellan tradition, avantgardet och världen. Kantor anses idag vara lika betydande för polsk konst som Andy Warhol varit för den amerikanska konstscenen. Inom polsk konsthistoria beskrivs han som ”The best artist of the world from among Polish artists and the most Polish one from among the artists of the world”.