Endre Nemes föddes som Endre Nágel 1909 i staden Pécsvárad, någon mil utanför universitetsstaden Pécs i Ungern. Föräldrarna var av judisk härkomst. Famljen flyttade senare till de norra delarna av Ungern, som efter 1918 kom att tillhöra Slovakien. Det var oroliga tider som naturligtvis satte spår i den unge Endre och som kom att prägla honom livet ut.

Nemes första konstnärliga försök gjordes som tidningstecknare på en redaktion i Prag. Han var skicklig och lyckades snart försörja sig och här lades också grunden till hans konstnärskap. Nemes stil var expressionistisk och han beundrade konstnärer som Edvard Munch och Oskar Kokoschka. Efter att ha börjat måla i olja blev han på hösten 1930 antagen till Konstakademien i Prag. Staden var vid denna tid en ledande kulturstad. Med åren kom Nemes att bli ett erkänt namn i de konstnärliga kretsarna och 1936 debuterade han på Galérie Dr Feigl. Livet blev dock svårare, nazisternas hot blev påtagligt och Nemes sista år i Tjeckoslovakien fylldes av skräck. På hösten 1938 packade han med sig ett hundratal akvareller, teckningar och gouacher och flydde norrut. Först kom han till Finland, tog sig sedan vidare till Norge innan han slutligen kom till Sverige.

I Sverige blev Endre Nemes kvar under den resterande delen av sitt liv, hans första utställning ägde rum i Stockholm 1941 och år 1948 blev han svensk medborgare. Konstnärskapet utvecklades under decennierna och hans produktivitet vittnar om en aldrig sinande skaparanda och kreativitet med ett bildspråk som är unikt och mångfacetterat. Nemes var också tongivande som lärare på Valands konstskola under några år på 1950-talet.