"På balkongen" är ett typiskt exempel på lösningen av ett problem, som konstnären ett par somrar i Ålabodarna var mycket upptagen av: kontrasten mellan belysningen i det rum, som tjänade som atelier, och landskapet därutanför. Johan Johansson har varierat motivet i ett flertal arbeten. I "Balkongen" är både rummet och rymden ute mot hamnen fulla av ljus och färg, men förgrunden har hållits i mera neutrala eller mättade toner för att fonden skall komma så mycket mera till sin rätt. De släta väggfälten ramar in utsikten över verandan med den i vilstolen liggande unga damen och den s k solparasollen i rött och gult. Det mörka räcket avtecknar sig bestämt mot vattnets och himmelns blå och hamnpirens mörka linje. Teckningen är i varenda detalj klar och distinkt med välberäknade motsättningar mellan räta och sneda linjer, vertikaler och horisontaler, samt några i detta sammanhang nödvändiga kurvor. Koloriten är klar och kraftig, förenklad men ändå nyanserad, och bygger på samspelet mellan ljusa partier och mycket mättade och färgstarka. Så går t ex det kallgröna i bordduken över i ett djupare och mörkare grönt i golvmattan ute på balkongen, vilket i sin tur sammanbinds med det blå i kudden och luften och matta osv. Systemet är genomfört till sin yttersta konsekvens, men tillämpningen hänger inte i luften, den grundar sig överallt på vaksam iakttagelse och målerisk ingivelse."
Ragnar Hoppe.