Ei yhteyttä palvelimeen
675
1356502

Louis Belanger

(Frankrike/Sverige, 1756-1816)
Lähtöhinta
25 000 - 30 000 SEK
2 220 - 2 660 EUR
2 320 - 2 780 USD
Vasarahinta
28 000 SEK
Tietoa ostamisesta
Lisätietoja ja kuntoraportit
Johan Jinnerot
Tukholma
Johan Jinnerot
Asiantuntija taide ja vanhempi maalaustaide
+46 (0)739 400 801
Louis Belanger
(Frankrike/Sverige, 1756-1816)

The Waterfall at Älvkarleby

Signed Louis Belanger and dated 1807. Relined canvas 56 x 83 cm. Period frame.

Alkuperä - Provenienssi

Gåva 1895 till överstinnan friherrinan Charlotta Eleonora Falkenberg af Trystorp, née Silfverstolpe (1836-1911), gift 1866 med Henrik Magnus Falkenberg (1815-1875), son av Carl Gabriel (1763-1836);
hennes dotter Charlotta Lovisa Ulrika (Lotten) Falkenberg af Trystorp (1870-1946);
Didrik Falkenberg (1909-2000);
Sophie Lilja, född Falkenberg (1928-2021)

Muut tiedot

Louis Belanger är vid sidan av Elias Martin den mest betydande landskapsmålaren i Sverige bland Carl Johan Fahlcrantz omedelbara föregångare. Det engelska stämningsmåleriet, som gav den Martinska konsten dess bestämda riktning, fick aldrig någon betydelse för Belanger, trots hans 10 år långa vistelse i England. Hans konst är djupt rotad i det franska landskapsmåleriet med dess dekorativa klassicism. Han sammanfogade och grupperade naturen med en teaterdekoratörs sinne för det effektfulla.

Den aktuella målningen hör till en av Belangers främsta landskapsskildringar från Sverige. Motivet är hämtat från Älvkarleby och är baserat på en akvarell utförd på plats (auktion, Bukowskis, Important Winter Sale 613, nr. 571) (fig. 1). Kvarnen i bilden är en s.k. Hjulkvarn i vilket vattenhjulet är stående och driver en horisontell axel. Den användes dels för att driva en såg, dels för malning av säd. Redan under Gustav Vasas tid anlades en såg på östra sidan av fallen som 1554 omnämns som ”kronans sågkvarn”. Att kvarnen införlivad i Belangers målning användes för sågning framgår av Carl von Linnés redogörelse av Älvkarleby i sin dagbok utförd under sin lapska resa 1732:

"Och som jag hört så mycket tahlas om Elfcarle-fall, tycktes meritera något litet gå af wägen och dett sama beskoda, hälst såsom dett till wägen både sågs och hördes, ja imman där utaf stod såsom en stor brasa af spånor, då röken går genom skorstenen. Då jag kom fram, såg jag strömen dela sig uti 3 delar, emädan en ö grundad på berg skillier strömen. Detta fall är ingalunda af konsten, utan af naturen, som mitt i strömen en stark klippa funderat, där watnet uti nämsta af de 3:ne (som äfwen förer en sågqwarn) faller till en 12 'a 15 alnars högd utföre, hwar af skier att watnet blifwer hwitt, brusar som i raseri, ja kastar dropparna ett par alnar i wädret, så att af detta continuerligen står såsom en rök. Sågskäraren, som altid skall stå wid en sådan rök, ansåg jag blek, men beklagade sig doch ej öfwer någon särdeles passion. Detta fall ligger på en swart hällebärg klippa, hwilket examinera noga omögligt är. Nedan för strömen, där Laxfisket är, sedan watnet emällan strömarne något sachtat sig, är en fyrkanting sprötgård, ofwan watnet en aln högt, där laxen ingår och eij utkomer.”

I förgrunden på målningen ses två personer som drar en s.k. not i avsikt att fånga lax. Ordet "not" härleds från isländska nòt och är en äldre betydelse av verbet "njuta", som i fornsvensk tid även kunde betyda ”fiska”. Historiskt var det mycket vanligt att dra not varför det finns en mängd regleringar om notdragning i medeltida lagtexter. Älvkarleby var tidigt känt som ett av Sveriges främsta laxvatten. Laxfiskets betydelse för Älvkarleby finns dokumenterat ända från 1100-talet.

Belanger lämnade England 1798 och reste till Ryssland. Efter att ha nekats inresetillstånd då landet befann sig i krig med Frankrike, reste Belanger över Finland till Sverige där han anlände i augusti. Han uppsökte genast sin landsman Louis Jean Desprez som varit verksam i Sverige sedan 1784. Den 16 augusti antecknar Carl Fredrik Fredenheim, Kungliga Musikaliska Akademiens preses, i sitt diarium att han hört av Desprez att Belanger kommit hit "för att göra en voyage pittoresque af Sverige och väntade sig en gravör efter sig”, samt tillfogar: ”Således har jag åtminstone det nöjet att utlänningen ezequerar vad jag fåfängt erinrat om här hemma, och bägge de saker vartill jag föreslog Desprez exequeras nu af fransoserna” (F. Hazelius, Louis Belanger och hans Voyage pittoresque de la Suède: Ett bidrag till de svenskfranska konstförbindelsernas historia, i Tidskrift för konstvetenskap, 6 (1921), s. 10). Följande dag avlade Belanger visit hos Fredenheim i sällskap med den franske reseskildraren greve E. Bourgelain Vialart Saint Morys, författare till "Voyage pittoresque de la Scandinavie”, utkommen 1802, vilken ankommit till Stockholm i sällskap med Belanger. En voyage pittoresque, till skillnad mot tidigare resebeskrivningar, vilka fokuserade på vetenskap och ekonomi, är en reseskildring i bild. De kom att bli populära på kontinenten mot slutet av 1700-talet och är en slags föregångare till vår tids turistlitteratur. Linnerhielms Bref under resor i Sverige, vilka utkom 1797, kan i ord och bild betraktas som en voyage pittoresque, om en på en begränsad skala. Redan i förordet betonar Linnerhielm att han berest sitt fädernesland icke för att forska utan för att se, och att hans främsta uppgift är att fästa läsarens uppmärksamhet på de ”vackra och pittoreska belägenheterna” i landet. Dåliga vägförbindelser och brist på broar, innebar att relativt få stadsbor kände till många delar av landsbygden. Under sin vistelse i London hade bröderna Martin lagt fram en plan på ett dylikt arbete, som de fick förelagt för Gustav III, vilken dock inte antogs. Förslaget var en slags uppföljare till Suezia Antiqua et Hodierna, men under inflytande från de engelska topografierna där de historisk-antikvariska synpunkterna skulle ha fått vika för en mer estetisk landskaplig.

För att förlägga ”Voyage pittoresque de la Suède” bildades genom Fredenheims försorg ett bolag, bestående av Belanger själv, en köpman vid namn G. L. Hagemeister samt svenske konsuln i Neapel, Bernard Kraft. Verket skulle innehålla graverade planscher i akvatint och i slutet av året anlände för detta ändamål den franske gravören Louis Joseph Ange Cordier de Bonville till Stockholm. Enligt det utsända prospektet skulle verket omfatta ”de intressantaste Landskaps-Stycken i Sverige, föreställande de mäst pittoresque Lägen, Cascader, Inssöar, Canaler, och förnämligast Trollhettans Majestätiska Skönheter, de namnkunnigaste Hamnar, åtskilliga Vuer öfwer yttre och inre Hufwudstaden, och Grufwor och alt i allmänhet som kan wäcka den opartiske observatorns uppmärksamhet" (op. cit., s. 16).

Projektet drog dock ut på tiden och trots att de svenska finansiärerna kontinuerligt utbetalade förskott till både Belanger och Cordier, gick företaget år 1800 i konkurs. Endast 7 plåtar var då färdiga. Dessa kom senare att ges ut som Faisant partier du Voyage pittoresque de la Suéde. Trots detta får man inte underskatta betydelsen av Belangers verk. Det var riktat mot en internationell publik för att visa att också Sverige inom sina gränser hade platser som i fråga om storslagen natur kunde tävla med andra länders. För landets invånare måste det ha väckt glädje och tillfredställelse att finna Sverige värt en sådan uppmärksamhet.

Belanger kom att stanna i Sverige under resten av sin levnad. Efter det misslyckade projektet försörjde han sig som målare och akvarellist. Redan 1799 hade han utnämnts till Kunglig Maj:ts förste hovmålare och invaldes som ledamot i konstakademien samma år där han regelbundet ställde ut verk fram till sin död. Han var också verksam som arkitekt. Åt Fredenheim utförde han ritningar till ett lanthus med bibliotek.

Gouache, 34.5 x 56.5 cm., Auktion Bukowskis, Winter sale 613, 10-11 December 2018, nr. 571