"Lennart Rodhe är förtjust i speglingar. Teckenfigurerna speglar sig ofta. Speglingarna visar att tecknen har en baksida, att de är hela former. Rodhe leker med rummet. Vi kan ju föreställa oss att vi ser igenom bilden in i en annan värld befolkad av andra teckenfigurer, eller att speglingarna är ett slags snapshots av tecknen. Det finns en liten, intressant förskjutning - speglingarna är långtifrån alltid identiska med det de speglar, det är som om det låg ett glapp i tiden mellan spegelbilden och den speglade, som om speglingen är ett imperfektum.

I måleriet och serigrafin har Rodhe använt sig av tecknens mänskliga karaktär. De genomgår den ena metamorfosen efter den andra och spelar mängder av roller; de startade ett Upplopp, 1970, de besökte Lustiga huset 1972 och var Hos modisten samma år....". Thomas Millroth, "Lennart Rodhe", SAKs publ. 98, sid. 151.