Inger Ekdahl var en de första kvinnorna i Sverige som arbetade med nonfigurativ konst och hennes betydande konstnärskap har under de senaste åren aktualiserats genom ett antal utställningar, senast tillsammans med Ragna Bley på Malmö konsthall våren 2020 samt i en samlingsutställning över Sveriges viktigaste kvinnliga konstnärer på Artipelag i Stockholm hösten 2020.
Ekdahl föddes i Ystad 1922 och bröt med sin borgerliga uppväxt när hon bestämde sig för att bli konstnär. Efter att ha träffat sin man, konstnären Erik H Olson och gift sig 1944, studerade hon för målaren Isaac Grünewald och Otte Sköld. Men det var parets resor i Europa, till Schweiz, Italien och Frankrike som blev avgörande för hennes konstnärliga utveckling.
I början av 50-talet flyttade paret till Paris där de blev vänner med bland annat galleristen Denise René hos vilken Ekdahl ställde ut. Hon deltog även i den årliga salongen ”Réalités Nouvelles” 1950 och 1951, där fokus låg på icke-föreställandekonst. Som en del av avantgardescenen i 1950-talets Paris mötte hon såväl konkretismen med dess sakliga färgfält, som den informella konstens dragning åt det spontana och upplösta. Än viktigare var influenserna från den amerikanska abstrakta expressionismen, där konstnärer likt Jackson Pollock och Lee Krasner droppade och stänkte färg över duken.
I motsats till deras spontana action painting, som vibrerade av nervig energi, byggde Ekdahls teknik på noggrann planering och hon täckte dukar och masonitskivor med vitt, blått eller svart och lät sedan lackfärg rinna och droppa mot underlaget. Därefter kunde hon med en omkopplad dammsugare blåsa färgen över ytan vilket resulterade i en kombination av kontrollerade och slumpmässiga kompositioner. Hennes skapande gick från rytmiska stänk till optiskt raffinerade formspel. Med raka linjer och geometrisk precision satte hon bildernas yta i rörelse och resultatet påminner ibland om komplexa, intuitivt framvuxna sol- och stjärnsystem. Verk som utmanade ögats uppfattning av yta och djup, perspektiv och volym genom svindlande grafiska mönster. Som enda svenska konstnär utvecklade hon sålunda ett bildspråk som påminner om Pollocks målningar.