År 1887 kunde makarna Zorn äntligen besöka Spanien och Medelhavet tillsammans. Resan gick via Alger dit man anlände i månadsskiftet januari-februari. Den 27 mars tog de en båt från Oran till Tanger och Gibraltar varifrån man fortsatte till Cádiz.

Från Cádiz gick färden via Sevilla vidare mot Granada dit man anlände den 27 april 1887. Granada och Alhambra var givna resmål för de utländska konstnärer som tagit sig hela vägen till Andalusien. Zorn som tidigare aldrig nått så långt som Granada tog in på det populära värdshuset med Emma. Det första motivet från Alhambra utgörs av en solig interiör från palatset vilken genom sin betoning av den moriska arkitekturen ansluter till ett flertal av akvarellerna från Alger tidigare under året. Johan Cederlund skriver i sin bok "Zorn i Spanien", 2009: "Någon romantiserande orientalism är det inte frågan om. I stället är det ljuset och färgernas upplösning som intresserar Zorn. Han agerar som 'plein-air' målare och låter former och konturer flyta samman. [...] Zorns interiör från Alhambra blev dock bara en parentes i hans produktion. Zorn var inte född att måla arkitektur; hans fokus låg på kvinnor och landskap". Emma beskriver i breven hem hur han arbetade: "Om han bara vill ege sig någon ro i sin själ. Men det är omöjligt. Hela dagarna tror han [att] han måste måla och om kvällarna tror han att det borde finnas något någonstädes som han borde se". Zorn själv sammanfattar det hela i sina självbiografiska anteckningar: "Jag målade där flera saker, mest flickor i vit klädning, parkinteriörer, zigenerskor m.m. Härlig tid".

I maj bröt makarna Zorn upp från Granada och påbörjade färden hem. Den aktuella akvarellen gavs i bröllopspresent till Ellen och Otto Rooth som gifte sig i maj samma år. Emma Lamm och Otto Rooth var barndomsvänner alltsedan 1860-talet, då båda familjerna hade sina sommarnöjen på Lidingö. Det betagande porträttet av den unga spanjorskan med den intensiva blicken vittnar om Zorns enastående akvarellteknik.