I Nathalia Edenmonts kompositioner med djur används deras symboliska och associativa förmågor i syfte att ifrågasätta vår visuella perception. Fjärilsvingar är ett återkommande bildmotiv som har sina rötter i en lång konsthistorisk tradition som symbol för frihet, transformation och skönhet.

Här byter hon ut penseln mot fjärilsvingarna som hon "målar" med. Den uppblåsta storleken, där realismen och strukturen i de sköra vingarna och livets ådror upplöses i pixelliknande färgkompositioner, provocerar fram en känsla av något konstgjort. Betagen av den glassiga, ytliga skönheten dröjer det dock inte länge förrän blicken irriteras av saker som stör bilden vilket få oss att ifrågasätta verkligheten.

Nathalia Edenmont har själv sagt: "Foto kan innehålla och efterapa samma hyckleri som färgade min uppväxt. På fotografiet blomstrar blommorna fortfarande långt efter att de i verkligheten har vissnat. När blodet i mina bilder fortfarande ser levande ut, har blodet i verkligheten för länge sedan stelnat och koagulerat, ungefär på samma sätt som idealen vilka en gång var så levande i min ungdom". På samma sätt öppnar hennes verk upp nya perspektiv på verkligheten vi lever i.